Kortison och kortisol i blodet hos kvinnor som lider av psykisk ohälsa under graviditeten

Studien är publicerad i Psychoneuroendocrinology, volym 69, april 2016. Författare är Charlotte Hellgren, Åsa Edvinsson, Jocelien Olivier, Romina Fornes, Elisabeth Stener-Victorin, Kumari Ubhayasekera, Alkistis Skalkidou, Jonas Bergquist och Inger Sundström-Poromaa.

 

Stresshormonet kortisol påverkar fosterutvecklingen på två viktiga sätt: genom att bromsa tillväxten och genom att påskynda mognaden av organ som till exempel lungor. Extra högt kortisol kan därför vara livsviktigt för foster som riskerar att födas för tidigt, men för högt kortisol under lång tid tros också vara mindre bra för fosterhjärnans tillväxt. För att inte fostret skall ha lika hög kortisolhalt i blodet som mamman behöver ha under graviditeten så fungerar moderkakan som ett filter som bryter ner kortisol till kortison, som har mycket svagare verkan på fostret. Eftersom gravida med depression och ångest lider av mer stress än friska finns det studier som tyder på att en mammas sjukdom kan påverka fostret genom att det utsätts för mer kortisol. I den här studien såg vi att gravida kvinnor som led av symptom på psykisk ohälsa inte skiljde sig i nivåer av kortisol eller kortison i sitt blod under slutet av graviditeten mot de som varit friska. Däremot fanns det ett samband mellan barnens födelsevikt och kvoten mellan kortison och kortisol bara hos de med psykisk ohälsa under graviditet. Detta skulle kunna bero på att moderkakans filterfunktion är svagare hos dem än hos friska, så att större del av mammans kortisol når fostret och kan bromsa dess tillväxt och snabba på mognad av organ.