Populärvetenskaplig svenska

​Elenis, E., Skalkidou, A., Skoog-Svanberg, A., Sydsjo, G., Stavreus-Evers, A., & Akerud, H. (2018). HRG C633T genetisk polymorfi och graviditets hypertensiva sjukdomar: en pilotstudie. BMC Med Genet, 19(1), 44.

Preeklampsi och graviditets hypertensiva sjukdomar anses bero på endotel dysfunktion och inadekvat utveckling av moderkaka (placentation). Det har diskuterats att olika angiogena faktorer, som inte är ännu fullständigt kartlagda, kan ha betydelse för dessa mekanismer. Målsättningen med denna studie var att studera huruvida en genetisk polymorfi (Single Nucleotide Polymorfism, SNP) av Histidine-rich glykoprotein(HRG), HRG C633T SNP, är associerad till graviditets hypertensiva sjukdomar.

Det genomfördes en nested fall-kontroll studie ur BASIC Kohort från Uppsala Universitetssjukhus. Totalt har 92 kvinnor med graviditets hypertensiva sjukdomar utan andra tillstötande sjukdomar inkluderats som fall och 200 friska kvinnor med okomplicerade fullgångna graviditeter som kontroller. Blodprov insamlades från varje kvinna och DNA extraherades och genotypades (avseende HRG C633T SNP) på Kvinnoklinikens forskningslaboratorium i Uppsala.

Den genetiska analysen som genomfördes i studiepopulationen visade en överrepresentation av [C/C] genotyp bland kontrollerna. Resultatet tyder på att bärarskap av T-allel innebär större risk för hypertensiva sjukdomar; [C/T] och [T/T] bärare löper högre risk att drabbas av hypertoni under graviditet jämförd med [C/C] bärare [OR 1.72, 95% CI (1.04-2.84)]. Associationen fortsatte att vara signifikant även efter att ha tagit hänsyn till maternell ålder, BMI och paritet. Det verkar finnas ett samband mellan bärrarskap av HRG C633T genotyp och hypertensiva sjukdomar under graviditet. Genotypen skulle kunna användas i en prediktiv modell som beräknar den individuella benägenheten att insjukna i graviditets hypertensiva sjukdomar.

Kallak, T. K., Hellgren, C., Skalkidou, A., Sandelin-Francke, L., Ubhayasekhera, K., Bergquist, J., Axelsson, O., Comasco, E., Campbell, R. E., & Sundstrom Poromaa, I. (2017). Maternal and female fetal testosterone levels are associated with maternal age and gestational weight gain. Eur J Endocrinol, 177(4), 379-388.

Exponering för testosteron under fostertiden i livmodern har föreslagits spela roll för senare sjuklighet så som polycystisk ovariesyndrom. Kunskapen om vilka egenskaper hos mamman som påverkar hur mycket testosteron hon har under graviditeten är otillräcklig. Syftet med vår studie var att studera om mammans ålder, BMI, viktuppgång, antal barn sedan tidigare, psykiska välmående och genetik spelar roll för hur mycket testosteron som finns i blodet och i flickfosters fostervatten. Mängden testosteron i fostervattnet speglar hur mycket testosteron barnet utsätts för. 
Vi analyserade därför testosteron i blodprov tagna under sen graviditet och i fostervatten tagna vid kejsarsnitt eller vid induktion av födsel. Testosteronet mättes med en metod som heter masspektrometri som är särskilt bra på urskilja testosteron från andra liknande hormoner i kroppen.
Vi fann att antalet barn mamman har sedan tidigare, psykisk ohälsa och viktuppgång påverkade testosteronhalten i blodet. Dessutom så spelar mammans ålder, viktuppgång och stresshormoner roll för testosteronhalten i fostervattnet.
Ung ålder hos mamman och stor viktuppgång verkar vara det som främst påverkar testosteronnivåerna som påverkar flickfoster och möjligen risken för senare sjuklighet. Fler studier behövs för att studera detta samband vidare.

Charlotte Hellgren, Erika Comasco, Alkistis Skalkidou och Inger Sundström-Poromaa (2017) Inget samband mellan depression och hormonet allopregnanolon i blodet i mitten av graviditeten. Hormones and behavior 94

Allopregnanolon är ett hormon som kan påverka signalering i hjärnan på flera sätt, och framför allt tros att det verkar lugnande. Några studier har visat ovanligt låga nivåer av allopregnanolon hos deprimerade patienter, som sedan normaliserats när patienten mått bättre. Därför kan det vara så att en viss nivå av allopregnanolon behövs för psykiskt välmående. Allopregnanolonnivån i blodet blir runt 25 gånger högre under graviditet. I experiment där icke-gravida kvinnor fått en så hög dos leder det till dåsighet, men under graviditeten vänjer kroppen sig. Med alla kroppsliga och andra påfrestningar som ofta finns i samband med graviditet tänker vi att det skulle kunna vara så att den lugnande effekten av ökande allopregnanolon behövs för att balansera mot ökad stress. Vår forskargrupp har också tidigare sett ett svagt samband mellan högre grad av depressionssymptom och lägre allopregnanolonnivåer i blodet under de sista veckorna av graviditeten. I den tidigare studien var det ganska få deltagare och de flesta kvinnorna mådde relativt bra. Därför ville vi i denna större studie se om kvinnor som är deprimerade under graviditeten har lägre allopregnanolon. Dessutom ville vi undersöka om en rad andra faktorer påverkar nivåerna av allopregnanolon i blodet eftersom detta nästan inte undersökts alls under graviditet. Vi jämförde allopregnanolon i blodprov tagna vid rutinultraljudet i mitten av graviditeten med de depressionsskattningar som BASIC-deltagare gjort under graviditet, samt med information om mammans ålder, BMI, om mamman åt antidepressiv medicin, barnets vikt, med mera. Vi tittade också på om variationer i generna för de enzymer som gör allopregnanolon påverkade nivån i blodet. Det visade sig att depressionssymptom inte hängde ihop med allopregnanolonnivåer. Inte heller de genetiska variationerna hade någon nämnvärd inverkan, även om vissa variationer var svagt associerade både med allopregnanolonnivå och hur depressionssymptomen förändrades under graviditet. Den faktor som hörde starkast ihop med allopregnanolonnivå i vår studie var faktiskt mammornas BMI, ju högre BMI, desto lägre allopregnanolon. Vi kan inte med den här studien svara på varför det är så. Sammantaget tyder resultaten på att allopregnanolonnivån ute i blodet under mitten av graviditeten inte påverkar det psykiska måendet, men det kan fortfarande vara så att nivåerna av allopregnanolon i hjärnan hör ihop med hur vi påverkas psykiskt av att vara gravida.

Gambadauro, P., S. Iliadis, E. Brann and A. Skalkidou (2017). Conception by means of in vitro fertilization is not associated with maternal depressive symptoms during pregnancy or postpartum. Fertil Steril

Att genomgå en fertilitetsbehandling kan vara psykiskt påfrestande. Syftet med denna studie var att undersöka om IVF (in vitro fertilisering) var associerat till depressiva symptom i graviditet eller postpartum. Hundrasextiosju kvinnor som blivit gravida genom IVF och 3116 kvinnor som blivit gravida spontant fyllde i enkäter i graviditetsvecka 17 och 32 och 6 veckor och 6 månader efter förlossningen. Enkäterna innehöll bland annat EPDS-skalan som är en skala som används i vården för att skatta förlossningsdepression. Resultaten visade att andelen som utvecklade depressiva symptom inte skiljer sig vare sig i graviditet eller efter förlossning mellan kvinnor som blir gravida via IVF och kvinnor som blir gravida spontant. Sammanfattningsvis visar resultaten att trots den psykologiska stressen det innebär att gå igenom en fertilitetsbehandling är IVF inte kopplat till depressiva symptom.

Henriksson, H. E., S. M. Sylven, T. K. Kallak, F. C. Papadopoulos and A. Skalkidou (2017). Seasonal patterns in self-reported peripartum depressive symptoms. Eur Psychiatry 43, 99-108.

De studier som tidigare gjorts gällande säsongernas inverkan på förlossningsdepression har visat på spretiga resultat. Syftet med studien var att undersöka om de säsongsmönster som tidigare identifierats i en svensk studie gällande depressiva symptom efter förlossningen kunde replikeras i en större studie, samt att undersöka om det finns säsongsmönster i depressiva symptom under graviditet. Totalt inkluderades material från 4129 kvinnor från åren 2010-2015. Kvinnor som födde i oktober-december 2011 hade en mer än fördubblad risk för depressiva symptom 6 veckor efter förlossningen, jämfört med kvinnor som födde i april-juni samma år. För övriga år fanns ingen säsongsvariation. Som slutsats drogs att det inte fanns några konsekventa säsongsmönster i depressiva symptom under graviditet och efter förlossning.

Edvinsson, A., E. Brann, C. Hellgren, E. Freyhult, R. White, M. Kamali-Moghaddam, J. Olivier, J. Bergquist, A. E. Bostrom, H. B. Schioth, A. Skalkidou, J. L. Cunningham and I. Sundstrom-Poromaa (2017). Lower inflammatory markers in women with antenatal depression brings the M1/M2 balance into focus from a new direction. Psychoneuroendocrinology 80, 15-25.

Både depression under graviditet och användandet av antidepressiva läkemedel under graviditet har förknippats med ökad risk för att föda förtidigt och med dålig fostertillväxt. Orsaken till detta är ännu oklar, men forskarna diskuterar mer och mer immunsystemets inverkan.

Syftet med studien var att undersöka inflammationsmarkörer i blodet hos friska, deprimerade samt antidepressivanvändande gravida kvinnor. Nittiotvå markörer analyserades och resultaten visar att 23 markörer var lägre hos gravida kvinnor som var deprimerade och kvinnor som använde antidepressiva läkemedel jämfört med friska gravida kvinnor. Ingen markör skiljde sig mellan de kvinnor som var deprimerade och de som åt antidepressiva läkemedel. Resultaten validerades genom att titta på metyleringsstatus av DNAt hos en annan grupp av gravida kvinnor.

Hos de friska gravida kvinnorna var inflammationsmarkörerna negativt korrelerade med nivåerna av stresshormonet kortison i blodet medan så inte var fallet hos de deprimerade och antidepressivanvändande kvinnorna.

Resultaten tyder på att det viktiga skiftet av aktiva celler i immunsystemet som vanligtvis sker i graviditetens senare del skulle kunna vara påverkat hos kvinnor som utvecklat depression.

Brann, E., F. Papadopoulos, E. Fransson, R. White, A. Edvinsson, C. Hellgren, M. Kamali-Moghaddam, A. Bostrom, H. B. Schioth, I. Sundstrom-Poromaa and A. Skalkidou (2017). Inflammatory markers in late pregnancy in association with postpartum depression-A nested case-control study. Psychoneuroendocrinology 79, 146-159.

När en kvinna blir gravid krävs det en stor förändring i immunsystemet för att inte barnet ska stötas bort. Det verkar samtidigt som att immunsystemet kan vara involverat i utvecklingen av depression. Syftet med denna studie var att undersöka om någon, eller en kombination av  92 olika inflammationsmarkörer i blodet hos en gravid kvinna skulle kunna visa om kvinnan kommer drabbas av en förlossningsdepression.

Resultaten av denna studie visar att 40st markörer är lägre i blodet hos gravida kvinnor som efter förlossningen utveklar depressiva symptom. Efter att ha tagit hänsyn till att många markörer undersökes skiljde sig fem markörer och med ännu striktare statistik visade resultaten att endast en markör, STAM-BP, fortfarande skiljde sig. Dock  var inte skillnaden så stor att det skulle gå att mäta nivån av STAM-BP för att säkert berätta om en kvinna kommer att drabbas av förlossningsdepression. Resultaten validerades genom att titta på epigenetiska förändringar i DNAt hos en annan grupp av gravida kvinnor.

Oavsett om studien tyvärr misslyckades att finna en markör som skulle kunna fungera som ett diagnostiskt verktyg för förlossningsdepression, bjuder resultaten in till vidare studier, förslagsvis med STAM-BP i kombination med andra kända riskfaktorer i fokus, för att beräkna risken för förlossningsdepression.

Iliadis, S.I., Sylvén, S., Hellgren, C., Olivier, J.D., Schijven, D., Comasco, E., Chrousos, G.P., Sundström Poromaa, I., and Skalkidou, A. (2016). MID-PREGNANCY CORTICOTROPIN-RELEASING HORMONE LEVELS IN ASSOCIATION WITH POSTPARTUM DEPRESSIVE SYMPTOMS. Depress. Anxiety.

Peripartumdepression är en vanlig psykisk sjukdom som kan utvecklas under graviditeten och i postpartumperioden. CRH är ett hormon som produceras framför allt i hjärnan (Hypotalamus) och är inblandat i kroppens svar på stress. CRH stimulerar hypofysen (som också finns i hjärnan) till att producera ett annat hormon som kallas ACTH. ACTH stimulerar binjurarna att producera kortisol. Alla dessa områden i hjärnan och i kroppen kommunicerar med varandra genom att använda detta hormon och bildar tillsammans HPA-axeln. Men, hjärnan är inte det enda organet i kroppen där CRH produceras. Under graviditeten produceras CRH också från moderkakan. Moderkakans CRH-produktion kan påverka HPA-axelns funktion och kan associeras med utvecklingen av postpartumdepression.

Syftet med denna studie var att undersöka om det fanns något samband mellan CRH-nivåer hos icke-deprimerade kvinnor under graviditeten och utvecklingen av depressiva symtom efter förlossningen. Studien omfattade 535 gravida kvinnor utan depressiva symtom under graviditeten. Kvinnorna fyllde i frågeformulär som innehöll frågor om demografiska data och depressiva symtom utvärderades med EPDS, en skala som används i vården för att screena för förlossningsdepression, under graviditetsvecka 17 och 36 och i den 6: e veckan postpartum. Under graviditetsvecka 17 samlades även blodprover för mätning av CRP-nivåer in.

Resultaten av denna studie visar att det finns ett samband mellan höga CRH-nivåer under graviditetsvecka 17 och depressiva symtom i postpartumperioden. Som slutsats tyder resultaten på ett samband mellan höga CRH-nivåer under graviditetsvecka 17 och utvecklingen av depressiva symtom efter förlossningen bland kvinnor utan depressiva symtom under graviditeten.

Hellgren, C., Edvinsson, Å., Olivier, J.D., Fornes, R., Stener-Victorin, E., Ubhayasekera, S.J.K.A., Skalkidou, A., Bergquist, J., and Sundström-Poromaa, I. (2016). Tandem mass spectrometry determined maternal cortisone to cortisol ratio and psychiatric morbidity during pregnancy-interaction with birth weight. Psychoneuroendocrinology 69, 142–149.

Stresshormonet kortisol påverkar fosterutvecklingen på två viktiga sätt: genom att bromsa tillväxten och genom att påskynda mognaden av organ som till exempel lungor. Extra högt kortisol kan därför vara livsviktigt för foster som riskerar att födas för tidigt, men för högt kortisol under lång tid tros också vara mindre bra för fosterhjärnans tillväxt. För att inte fostret skall ha lika hög kortisolhalt i blodet som mamman behöver ha under graviditeten så fungerar moderkakan som ett filter som bryter ner kortisol till kortison, som har mycket svagare verkan på fostret. Eftersom gravida med depression och ångest lider av mer stress än friska finns det studier som tyder på att en mammas sjukdom kan påverka fostret genom att det utsätts för mer kortisol. I den här studien såg vi att gravida kvinnor som led av symptom på psykisk ohälsa inte skiljde sig i nivåer av kortisol eller kortison i sitt blod under slutet av graviditeten mot de som varit friska. Däremot fanns det ett samband mellan barnens födelsevikt och kvoten mellan kortison och kortisol bara hos de med psykisk ohälsa under graviditet. Detta skulle kunna bero på att moderkakans filterfunktion är svagare hos dem än hos friska, så att större del av mammans kortisol når fostret och kan bromsa dess tillväxt och snabba på mognad av organ.

Comasco, E., Gulinello, M., Hellgren, C., Skalkidou, A., Sylven, S., and Sundström-Poromaa, I. (2016). Sleep duration, depression, and oxytocinergic genotype influence prepulse inhibition of the startle reflex in postpartum women. Eur. Neuropsychopharmacol. J. Eur. Coll. Neuropsychopharmacol. 26, 767–776.

Postpartumperioden kännetecknas av hormonella förändringar, sömnlöshet och sårbarhet mot känslomässiga störningar. Moderskapsperioden innebär automatiska förändringar hos en kvinna och hur hon svarar på nya interna och externa stimuli. ’’Sensormotorisk gating’’ är en naturlig process i hjärnan. Hjärnan med den sensormotoriska gatingen reducerar alla onödiga miljöstimuli. Denna studie undersökte sensormotoriska gatingen i samband med sömnvaraktighet, depression samt specifika genotyper av ett system med stresshormoner och oxytocin.

Systemet med stresshormoner innehåller kemiska ämnen som produceras av kroppen för att kontrollera det autonoma nervsystemet och för att transportera information i hjärnan. Oxytocin är ett hormon som spelar roll i relationer med andra och sexuell reproduktion hos båda könen. Ett sätt att undersöka sensormotorisk gating är genom att mäta blinkreflexen. Kort sömnvaraktighet (mindre än 4 timmar) och postpartumdepression var oberoende associerade med lägre blinkreflex. Specifika genotyper av oxytocin visar en lägre förmåga att skapa relationer med andra personer och reagera på stress. Denna studie visar också att en lägre blinkreflex korreleras objektivt med postpartumdepression. Dessa resultat visar hur viktig fysiologisk händelse den lägre blinkreflexen är som en som orsak till postpartumdepression.

Eckerdal, P., Kollia, N., Löfblad, J., Hellgren, C., Karlsson, L., Högberg, U., Wikström, A.-K., and Skalkidou, A. (2016). Delineating the Association between Heavy Postpartum Haemorrhage and Postpartum Depression. PloS One 11, e0144274.

Denna studies mål var att undersöka sambandet mellan blödning vid förlossning och postpartumdepression.

Analyserna gjordes med hänsyn till blodbrist efter förlossning, förlossningsupplevelse och psykiatrisk historia. De kvinnor som blödde mer än 1000 ml vid förlossningen klassificerades som kvinnor med blödning. Depressionsymptom mättes med EPDS.

Resultaten av denna studie visar att det inte finns något direkt samband mellan stor blödning i samband med förlossningen och depressionsymptom. Däremot finns det ett indirekt samband då kvinnor med blodbrist efter förlossningen, negativ förlossningsupplevelse eller depressionssymptom under graviditeten har en ökad risk att utveckla depressionssymptom om de haft en stor blödning i samband med förlossningen.

Bhandage, A.K., Hellgren, C., Jin, Z., Olafsson, E.B., Sundstrom-Poromaa, I., and Birnir, B. (2015). Expression of GABA receptors subunits in peripheral blood mononuclear cells is gender dependent, altered in pregnancy and modified by mental health. Acta Physiol (Oxf) 213, 575-585.

För ett par år sedan upptäcktes att blodceller som vita blodkroppar kan ha receptorer (mottagare) för signalsubstansen GABA. Detta var spännande eftersom GABA mest är känt för att vara en viktig signalmolekyl som fungerar lugnande i hjärnan. Vita blodkroppar har en viktig uppgift i att försvara oss mot bakterier och virus i princip hela kroppen, förutom just hjärnan. Om vita blodkroppar kan styras med hjälp av GABA kan det tänkas att detta är en möjlig länk för hur vårt immunsystem hör ihop med hur vi mår psykiskt.

GABA-receptorn består av fem delar (subenheter), varje del finns i många olika varianter och sammansättningen av olika varianter ger receptorn lite olika funktion. I denna studie jämförde vi hur mycket av de olika varianterna blodcellerna såg ut att producera (mRNA-uttryck) mellan fyra grupper: friska män, friska icke-gravida kvinnor, friska gravida kvinnor och gravida kvinnor med pågående depression. Resultaten visade att förhållandet mellan varianter av subenheter skiljde sig mellan grupperna. Det är svårt att veta exakt vad detta betyder, men det tyder på att både hormoner och psykisk hälsa kan påverka vårt immunförsvar genom GABA.

Iliadis, S.I., Comasco, E., Sylvén, S., Hellgren, C., Sundström Poromaa, I., and Skalkidou, A. (2015c). Prenatal and Postpartum Evening Salivary Cortisol Levels in Association with Peripartum Depressive Symptoms. PloS One 10, e0135471.

Bakgrund: Det är fortfarande oklart hur peripartumdepression (depression som uppstår någon gång mellan den sista månaden av graviditeten och de första månaderna efter förlossningen) utvecklas. Det verkar som att stress och reaktivitet i hypotalamus- hypofys-binjurebark (HPA) axeln är inblandat i utvecklingen av peripartumdepression.

Metod: Denna studie var en del av BASIC-studien. Syftet med studien var att undersöka sambandet mellan kvällskortisolnivåer i saliv och depressiva symtom under peripartumperioden. Studien omfattade 365 gravida kvinnor som rekryterades till i BASIC-studien i graviditetsvecka 18. Kvinnorna genomförde en svenskvaliderad version av EPDS vid den 36: e graviditetsveckan samt den 6: e veckan efter förlossningen. Vid båda dessa tillfällen blev kvinnorna också uppmanade att ge kvällsprover av saliv för kortisolanalys.

Resultat: Kvinnor som har depressiva symptom efter förlossningen har högre nivåer av kortisol i sin saliv, vid sex veckor postpartum, jämfört med friska kvinnor. Kvinnor som har depressiva symtom efter förlossningen har också högre kortisolnivåer i sin saliv under graviditeten, jämfört med kvinnor som har depressiva symptom under graviditeten och jämfört med friska kvinnor.

Slutsatsen av resultaten visar att kvinnor med depressiva symtom efter förlossningen har högre kortisolnivåer i sin saliv, vilket indikerar en förändrad respons av HPA-axeln vid depression som uppstår efter förlossningen.

Iliadis, S.I., Koulouris, P., Gingnell, M., Sylvén, S.M., Sundström-Poromaa, I., Ekselius, L., Papadopoulos, F.C., and Skalkidou, A. (2015b). Personality and risk for postpartum depressive symptoms. Arch. Womens Ment. Health 18, 539–546.

Postpartumdepression är en vanlig komplikation efter förlossning och påverkar 10-15% av nyblivna mammor. Inom personlighetspsykologi finns flera olika personlighetsfaktorer. Neurotisism, även känd som känslomässig instabilitet, är en term som beskriver upplevelsen av negativa känslor. Somatisk ångest är termen som används för de fysiska symtomen på ångest som en person har när han/hon är orolig, till exempel magbesvär och svettiga händer. Psykisk ångest är ett tillstånd av oro, osäkerhet och rädsla som kommer från en realistisk eller fantiserad hotande händelse eller situation.

Denna studie undersökte sambandet mellan personlighetsfaktorer och utveckling av postpartumdepression. Alla gravida kvinnor som kom till Akademiska sjukhuset i Uppsala för rutinultraljud under perioden september 2009 till september 2010 blev inbjudna att delta i BASIC-studien.

Depressionssymptom mättes med hjälp av EPDS och Egentlig Depression diagnostiserades genom att använda en självskattningsskala för depression (DSRS). Personlighetskännetecken mättes genom att använda en svensk personlighetsskala (SSP). Studien inkluderade 1037 icke-deprimerade gravida kvinnor.

Resultaten av denna studie visar att (1.) icke-deprimerade kvinnor som rapporterar höga nivåer av neurotisism vid sen graviditet har hög risk att utveckla depressiva symtom vid 6 veckor och 6 månader efter förlossningen. Detsamma hittades genom att använda DSRS för diagnos av större depression vid 6 månader postpartum. (2.) Somatisk och Psykisk ångest hos Icke-deprimerade gravida kvinnor är förknippat med ökad risk att utveckla depressiva symtom vid 6 veckor postpartum. (3.) Misstro hos Icke-deprimerade gravida kvinnor var associerad med dubbel ökad risk att utveckla depressiva symtom vid 6 månader postpartum. (4.) Icke-deprimerade gravida kvinnor med höga nivåer av neurotism hade nästan fyrdubblad ökad risk för att utveckla depressiva symtom postpartum.

Sammanfattningsvis visar studien på vikten av att sjukvårdspersonal som arbetar med gravida och nyblivna mammor är uppmärksamma på tecken av förlossningsdepression hos mammor med dessa personlighetsdrag.

Ahlsson, F., Åkerud, H., Schijven, D., Olivier, J., and Sundström-Poromaa, I. (2015). Gene Expression in Placentas From Nondiabetic Women Giving Birth to Large for Gestational Age Infants. Reprod. Sci. Thousand Oaks Calif 22, 1281–1288.

Graviditetsdiabetes, fetma och överdriven viktökning är kända oberoende faktorer för födelsen av ett stort barn för graviditetslängden (Large for Gestational Age-LGA). Dock är endast 10% av LGA-spädbarn födda från överviktiga eller diabetiska mödrar. Där av var syftet med den föreliggande studien att jämföra placenta-genuttryck mellan friska, icke-diabetiska mammor (n=22) som födde LGA-spädbarn och BMI-matchade (n=24) mammor som födde lämpliga barn för graviditetslängden. Vid den här genalysen visade det sig att av alla gener som uttrycks, var endast 29 gener uttryckta olika i LGA-placenta. Några av dem uttrycktes mera och några mindre och två nätverk av gener visade sig vara berikade.

Comasco, E., Hellgren, C., Olivier, J., Skalkidou, A., and Sundström Poromaa, I. (2015). Supraphysiological hormonal status, anxiety disorders, and COMT Val/Val genotype are associated with reduced sensorimotor gating in women. Psychoneuroendocrinology 60, 217–223.

Hjärnans förmåga att filtrera intryck kan mätas med en metod som kallas prepuls-inhibition (PPI). Metoden använder blinkreflexen och bygger på att människan delvis filtrerar bort och därmed reagerar mindre på ljud som vi är beredda på än på de som är plötsliga. Det har visat sig att ångest kan göra att filtreringen minskar, så att vi reagerar starkt även på ljud vi är beredda på. Samtidigt verkar också hormoner som östrogen (som är skyhögt under graviditet) och ett enzym som kallas COMT påverka vår filtreringsförmåga.

Resultaten av denna studie visar att gravida kvinnor som grupp har lägre PPI än icke-gravida. Detta kan tolkas som att de filtrerar intryck i mindre grad, det vill säga att gravida har större benägenhet att reagera på ett intryck som i stället kunde filtreras bort. Dessutom hade gravida kvinnor med ångestsjukdom lägre PPI än friska gravida, och de gravida som åt medicin av SSRI-typ mot sin ångest hade lägre PPI än de som hade ångest utan att äta medicin. Resultaten visade också att PPI påverkades av vilken variant av COMT-genen de gravida kvinnorna hade.

Bristen på faktiska och biologiskt baserade sätt att se på människan är stor i den kliniska psykiatrin. Sammanfattningsvis, visar dessa resultat på hur viktig en lägre blinkreflex är som en objektiv biologisk händelse som är korrelat till risk för ångest hos gravida kvinnor.

Gingnell, M., Bannbers, E., Moes, H., Engman, J., Sylvén, S., Skalkidou, A., Kask, K., Wikström, J., and Sundström-Poromaa, I. (2015). Emotion Reactivity Is Increased 4-6 Weeks Postpartum in Healthy Women: A Longitudinal fMRI Study. PloS One 10, e0128964.

Hormonstatusen i kroppen förändras efter en förlossning. De flesta kvinnor klara dessa förändringar bra men postpartumperioden är förknippad med en ökad risk för depressiva episoder.

I denna studie genomgick 13 kvinnor, utan tecken på postpartumdepression, MRI (som är en medicinsk teknik för bildgivande diagnostik med hjälp av en magnetkamera) vid två tillfällen efter förlossningen.

Resultaten visade att kvinnorna hade lägre hjärnaktivitet i vissa hjärnområden på det tidiga jämfört med det sena postpartumbesöket. I den tidiga postpartumperioden var reaktiviteten i ett specifikt hjärnområde (Insula) positiv korrelerad med ångest och i den sena postpartumperioden var reaktiviteten i samma område korrelerad med depressiva symptom. Dock var inte hjärnreaktivitet korrelerad med nivåer av könshormoner nivå i blodet.

Slutsatsen av studien är att ökad reaktivitet i vissa områden av hjärnan återspeglar normal anpassning i postpartumperioden men skulle samtidigt också kunna vara anledningen till att vissa kvinnor har en ökad risk för att utveckla ångest och depression postpartum.

Hannerfors, A.-K., Hellgren, C., Schijven, D., Iliadis, S.I., Comasco, E., Skalkidou, A., Olivier, J.D.A., and Sundström-Poromaa, I. (2015). Treatment with serotonin reuptake inhibitors during pregnancy is associated with elevated corticotropin-releasing hormone levels. Psychoneuroendocrinology 58, 104–113.

För att kroppen skall kunna anpassa sig till den påfrestning som graviditeten innebär förändras nivåerna av många viktiga hormoner kraftigt hos den som blir gravid. Många av hormonerna tillverkas av moderkakan, också det kortikotropin-frisättande hormonet CRH som bland annat styr över stresshormoner och delar av immunförsvaret. Hos en icke-gravid person finns CRH i små mängder i hjärnan men under en graviditet ökar nivån i blodet enormt och det har visat sig att CRH tidigt blir extra högt hos de kvinnor som sedan föder för tidigt. I vissa studier har högt CRH också kopplats samman med depression under graviditeten, vilket skulle kunna vara en förklaring till att andra studier visat på att deprimerade oftare föder för tidigt. Det finns dock också studier som motsäger kopplingen mellan depression och högt CRH. Det är också mycket svårt att säga om det är depression i sig som ger för tidig förlossning, eller förändrade hormonnivåer som ger både för tidig förlossning och depression, eller om kanske behandling mot depression påverkar när förlossningen sker.

I den här studien undersöktes nivån av CRH i blodet hos kvinnor under mitten av graviditeten. Resultaten visade att både behandling med antidepressiva läkemedel av SSRI-typ och hög CRH-nivå oberoende av varandra gav ökad risk för förtidig förlossning. De kvinnor som behandlades med SSRI hade också som grupp högre CRH.

Hellgren, C., Åkerud, H., Skalkidou, A., and Sundström-Poromaa, I. (2013). Cortisol awakening response in late pregnancy in women with previous or ongoing depression. Psychoneuroendocrinology 38, 3150–3154.

Hos friska människor stiger nivån av stresshormonet kortisol i blodet hastigt på morgonen. Kortisol börjar öka före uppvaknandet och är som högst cirka 30 minuter efter vi vaknat. Detta är en av mekanismerna bakom att vi piggnar till på morgonen, och en förklaring till att vi ibland kan vakna innan väckarklockan ringer när vi vet att vi måste gå upp extra tidigt, för att till exempel passa ett flyg.

Störningar i kortisolrytmen är vanliga under depression, och kan också finnas kvar efter att en deprimerad person tillfrisknat. Samtidigt är det normala under en graviditet är att kortisol är extra högt dygnet runt. Därför undersöktes i denna studie hur tidigare och pågående depression påverkar morgonkortisolet hos höggravida kvinnor. Kortisol vid uppvaknande och 15, 30 och 45 minuter därefter mättes hos tre grupper av kvinnor under sen graviditet: kvinnor som lidit av depression under graviditeten, nu friska kvinnor som tidigare under livet lidit av depression samt kvinnor som aldrig drabbats av depression. Det visade sig att det inte fanns någon statistiskt signifikant skillnad i morgonkortisol mellan grupperna. Detta tyder på att den ökning i morgonkortisol som visats under och efter en depression hos icke-gravida inte följer med under graviditeten.