​Edvinsson, Å., Hellgren, C., Kunovac Kallak, T., Åkerud, H., Skalkidou, A., Stener-Victorin, E., Fornes, R., Spigset, O., Lager, S., Olivier, J., Sundström-Poromaa, I. (2019). The effect of antenatal depression and antidepressant treatment on placental tissue: a protein-validated gene expression study. BMC Pregnancy and Childbirth, 19(1).

Bakgrund: Graviditetsdepression drabbar 10–20% av gravida kvinnor. Cirka 2–4% av europeiska gravida kvinnor använder antidepressiv behandling, oftast selektiva serotoninåterupptagshämmare (SSRI). Dåliga graviditetsutfall, såsom för tidig födsel och låg födelsevikt, har beskrivits hos kvinnor med förlossningsdepression och hos gravida kvinnor med SSRI-behandling. Effekterna som graviditetsdepression och antidepressiv behandling har på moderkakan är dock i stort sett okända. Syftet med det här arbetet var att jämföra moderkakans gen- och proteinuttryck hos friska kvinnor, kvinnor med obehandlad graviditetsdepression och kvinnor med antidepressiv behandling under graviditeten. Metoder: Placentaprover från 47 kontroller, 25 deprimerade och 45 SSRI-behandlande kvinnor analyserades medelst qPCR genom specialdesignade TaqMan lågdensitets-arrayer (TLDA) för 44 gener som sedan tidigare är kända för att vara inblandade i patofysiologin om depression och uttrycks i placentan. Dessutom fastställdes placentala proteinuttryck med hjälp av immunhistokemi hos 37 friska kontroller, 13 kvinnor med obehandlad depression och 21 kvinnor med antidepressiv läkemedelsbehandling. Statistiska jämförelser mellan grupperna utfördes med envägs-ANOVA eller Kruskal–Wallis-testet. Resultat: Nominellt signifikanta resultat noterades för HTR1A ochNPY2R, där kvinnor med obehandlad depression visade högre genuttryck än friska kontroller (p <0,05), medan kvinnor med antidepressiv behandling hade liknande uttryck som friska kontroller. Proteinuttrycksanalyserna visade högre uttryck av HTR1A i placentor från kvinnor med antidepressiv behandling än i moderkakor från friska kontroller (p <0,05). Slutsats: Det differentiellt uttryckta HTR1A, i både  gen- och proteinnivåerna, som upptäcktes i denna studie tyder på involvering av HTR1A i effekterna av graviditetsdepression på biologiska mekanismer i moderkakan. Mer forskning behövs för att belysa depressionens såväl som den antidepressiva behandlingens roll på moderkakan, och vidare effekter på fostret.

​Bränn, E., E. Fransson, R. A. White, F. C. Papadopoulos, A. Edvinsson, M. Kamali-Moghaddam, J. L. Cunningham, I. Sundstrom-Poromaa, and A. Skalkidou. (2018) Inflammatory Markers in Women with Postpartum Depressive Symptoms. Journal of Neuroscience Research 

Postpartumdepression (PPD) är en förödande sjukdom som inte bara drabbar mer än 10% av alla födande kvinnor, utan också barnet, familjen och samhället. Sammanställda bevis tyder på att immunsystemet är involverat i patofysiologin av allvarlig depression; ändå är immunförsvarets responsivitet vid förlossningsdepression inte lika väl studerat. Syftet med denna studie var att undersöka förändringarna i perifera nivåer av inflammatoriska biomarkörer hos 169 svenska kvinnor med och utan depressiva symtom enligt Edinburghs postnatal depressionsskala eller M.I.N.I neuropsykiatriska intervjuer åtta veckor efter förlossningen. Av de 70 markörerna som analyserades med multiplex proximity-extension-analys var fem signifikant förhöjda hos kvinnor med postpartumdepressiva symtom i den justerade LASSO-logistiska regressionsanalysen: Tumörnekrosfaktor ligand superfamily medlem (TRANCE) (OR-per 1 SD-ökning = 1,20) , Hepatocyttillväxtfaktor (HGF) (OR = 1,17) Interleukin (IL) ‐18 (OR = 1,06), fibroblasttillväxtfaktor 23 (FGF ‐ 23) (OR = 1,25) och C-X-C-motiv kemokin 1 (CXCL1 ) (OR 1.11). Dessa resultat indikerar att kvinnor med förlossningsdepression har förhöjda nivåer av vissa inflammatoriska biomarkörer. Det är därför troligt att förlossningsdepression är associerat med en nedsatt anpassningsförmåga hos immunsystemet.

​Iliadis, S., Axfors, C., Johansson, S., Skalkidou, A., & Mulic-Lutvica, A. (2018). Women with prolonged nausea in pregnancy have increased risk for depressive symptoms postpartum. Scientific Reports, 8(1), 1-9.

Syftet med den här befolkningsbaserade, longitudinella studien var att bedöma sambandet mellan illamående och kräkningar under graviditet (NVP) och förlossningsdepressiva symtom. Gravida kvinnor (N = 4239) som genomgick rutinmässiga ultraljud vid graviditetsvecka (GW) 17 självrapporterade om NVP och delades in i grupperna utan illamående (G0), tidigt (≤17 GW) illamående utan medicinering (G1), tidigt illamående med medicinering (G2) och långvarigt (> 17 GW) illamående (G3). Edinburgh Postnatal Depression Scale användes vid graviditetsveckorna 17 och 32 (cut-off ≥13) samt sex veckor postpartum (cut-off ≥12) för att bedöma depressiva symtom. De viktigaste utfallsmåtten var depressiva symtom vid graviditetsvecka 32 och sex veckor efter förlossningen. NVP upplevdes av 80,7%. Den ojusterade logistiska regressionen visade en positiv koppling mellan alla tre illamående grupper och depressiva symtom vid alla tidpunkter. Efter justering kvarstod signifikanta samband med postpartumdepressiva symtom för G3, jämfört med G0 (aOR = 1,66; 95% KI 1,1–2,52). Efter att ha uteslutit kvinnor med depression hade endast G3-gruppen högre sannolikhet för postpartumdepressiva symtom (aOR = 2,26; 95% KI 1.04–4.92). Sammanfattningsvis har kvinnor med långvarigt illamående ökad risk för depressiva symtom sex veckor efter förlossningen, oavsett erfarenhet av depression.

​Henriksson, White, Sylvén, Papadopoulos, & Skalkidou. (2018). Meteorological parameters and air pollen count in association with self-reported peripartum depressive symptoms. European Psychiatry, 54, 10-18.

Bakgrund: Meteorologiska parametrar och pollenmätningar har associerats med affektiva störningar och självmord. När det gäller förlossningsdepression är litteraturen begränsad och ofullständig. Metoder: Denna tvärsnittsstudie inkluderade kvinnor (gravida, n = 3843; postpartum, n = 3757) som deltog i BASIC (Biology, Affect, Stress, Imaging, and Cognition)-studien 2010–2015 och UPPSAT (Uppsala-Aten)-studien (postpartum, n = 1565) 2006–2007. Fallen definierades enligt förekomsten av depressiva symtom under graviditeten (graviditetsvecka 32) och 6 veckor efter förlossningen, med användning av Edinburgh Postnatal Depression Scale (EPDS). Exponering för solsken, temperatur, nederbörd, snötäckning och pollennivåer under en varaktighet om 1, 7 och 42 dagar före utfallet studerades för samband med depressiva symtom genom negativ binomial regression. Resultat: Före Bonferroni-korrigeringen var koncentrationen av muggurtpollen, både en vecka och sex veckor före EPDS-bedömningen vid graviditetsvecka 32, omvänt associerat med depressiva symtom under graviditeten, både före och efter säsongsjustering. Inga samband hittades mellan exponeringen för meteorologiska parametrar samt pollen och depressiva symtom samma dag som de depressiva symtomen utvärderades, föregående vecka eller sex veckor före bedömningen, varken under graviditeten eller postpartum efter Bonferroni-korrigering. Slutsatser: Det fanns inga bevis för att varken kort- eller långvarig exponering för meteorologiska parametrar eller pollen var associerat med självrapporterade förlossningsdepressiva symtom i Uppsala, Sverige.

​Eckerdal, P., Georgakis, M. K., Kollia, N., Wikstrom, A. K., Hogberg, U., & Skalkidou, A. (2018). Delineating the association between mode of delivery and postpartum depression symptoms: a longitudinal study. Acta Obstet Gynecol Scand, 97(3), 301-311.

INLEDNING: Även om ett antal perinatala faktorer har varit implicerade i etiologin av postpartumdepression, är betydelsen av förlossningssättet fortfarande kontroversiellt. Vårt mål var att utforska sambandet mellan förlossningssätt och postpartumdepression, med tanke på de potentiellt medierande eller förväxlande egenskaperna hos flera kovariater. MATERIAL OCH METODER: I en longitudinell kohortstudie i Uppsala, Sverige, med 3888 unika graviditetsuppföljningar postpartum, undersöktes effekten av förlossningssätt (spontan vaginal förlossning, vakuumextraktion, elektivt kejsarsnitt, akut kejsarsnitt) utifrån självrapporterade depressionssymtom (Edinburgh Postnatal Depression Scale> / = 12) vid 6 veckor postpartum genom logistiska regressionsmodeller och bananalys. RESULTAT: Den totala förekomsten av postpartumdepression var 13%. Jämfört med spontan vaginalförlossning hade kvinnor som förlossades med akut kejsarsnitt större risk för postpartumdepression 6 veckor efter förlossning i grovanalysen (oddskvot 1,45, 95% konfidensintervall 1,04-2,01) men inte i justerad analys. Bananalysen visade dock att akut kejsarsnitt och vakuumextraktion var indirekt förknippade med ökad risk för postpartumdepression, genom att leda till postpartum-komplikationer, självrapporterade fysiska symtom postpartum och därmed en negativ förlossningsupplevelse. Däremot ökade erfarenhet av depression samt rädsla för förlossningen risken för förlossningsdepression och ledde oftare till elektivt kejsarsnitt; det var dock associerat med en positiv förlossningsupplevelse. SLUTSATSER: Förlossningssätt har ingen direkt inverkan på risken för förlossningsdepression; ändå finns flera modifierbara eller icke-modifierbara mediatorer som närvarar i detta sammanhang. Kvinnor som förlöser i nödlägen genom akut kejsarsnitt eller vakuumextraktion och rapporterar negativa förlossningsupplevelser utgör en högriskgrupp för postpartumdepression.

Axfors, C., Sylven, S., Ramklint, M., & Skalkidou, A. (2017). Adult attachment's unique contribution in the prediction of postpartum depressive symptoms, beyond personality traits. J Affect Disord, 222, 177-184.

BAKGRUND: Personlighetsdrag som neuroticism kan hjälpa till att identifiera gravida kvinnor som löper risk för förlossningsdepressiva symptom (PPDS). Det är dock oklart huruvida anknytningsstil ytterligare kan bidra till denna riskförhöjning. Den här studien syftade till att undersöka överlappningen av otrygghet hos vuxna och neuroticism/ångestbenägenhet som PPDS-prediktorer, med hänsyn till baslinjen för depressiva symtom. METODER: Ett svenskt populationsbaserat urval av gravida kvinnor rapporterade om vuxenanknytning och antingen neuroticism (n = 1063) eller ångestbenägenhet (n = 555). Depressiva symtom bedömdes vid baslinjen och sex veckor samt sex månader efter förlossningen. Korrelationer mellan anknytning och neuroticism/ångestbenägenhet beräknades. Generaliserade linjära modeller av PPDS testade effekten av anknytningsångest och undvikande, justerade för neuroticism/ångestbenägenhet och baslinje-depression. Logistiska regressionsmodeller med kombinerad neurotism/ångestbenägenhet och hög anknytningsångest visualiserade deras värde som riskfaktorer utöver graviditetsdepression. RESULTAT: Anknytning och neuroticism /ångestbenägenhet var starkt korrelerade (r = .55-.77). Anknytningsångest hade en delvis oberoende effekt på PPDS vid sex veckor (p <.05) och vid sex månader (p <.05) justerat för neuroticism. Bland icke-deprimerade före förlossningen var hög anknytningsångest kombinerat med hög neuroticism eller ångestbenägenhet en prediktor för PPDS vid båda bedömningstillfällena. BEGRÄNSNINGAR: Låg acceptansgrad, exklusivt användande av självrapportering. SLUTSATSER: Utöver personlighet hade anknytningsångest en liten oberoende effekt på risken för PPDS. Att kombinera föremål för vuxenanknytning och neuroticism/ångestbenägenhet kan visa sig vara användbart vid antenatal screening för hög risk för förlossningsdepressiva symtom.

Axfors, C., Sylven, S., Skalkidou, A., & Ramklint, M. (2017). Psychometric properties of the attachment style questionnaire in Swedish pregnant women: short and full versions. J Reprod Infant Psychol, 35(5), 450-461.

MÅL: (i) Att utvärdera tillförlitlighet och faktorstruktur i frågeformuläret för anknytningsstil (ASQ-SF) för användning hos gravida kvinnor och (ii) för att jämföra tillförlitlighet och faktorstruktur mellan den korta och fullständiga ASQ-versionen hos gravida kvinnor. BAKGRUND: Osäkerhet vid vuxenanknytning ses för närvarande som en stor riskfaktor i studier om perinatal hälsa. Inget av självrapporteringsmåtten  med en svensk översättning har utvärderats psykometriskt i en gravid kohort. METODER: En befolkningsbaserad kohort bestående av 1631 gravida besvarade ASQ under sen graviditet. Intern konsistens (korrelationer mellan föremål-subskala, Cronbachs alfa och alfa om föremål raderades) utvärderades för de sju tillgängliga subskalorna. Bekräftande faktoranalys (CFA) kördes för att undersöka faktorstrukturen för det korta formuläret jämfört med fullversionen. Test- och omtestningskorrelationer bedömdes i en subgrupp (n = 48). RESULTAT: Alla genomsnittliga korrelationer för föremål-subskala för ASQ-SF var > 0,30. Cronbachs alfa för ASQ-SF-dimensionerna var som följer: Undvikande (0,87); Ångest (0,89); Obehag med närhet (0,85); Relationer som sekundära (0,54); Tillit (0,83); Behov av godkännande (0,76); och upptagenhet med relationer (0,77). Inget avlägsnande av föremål hade någon väsentlig ökning på subskalans alfavärde. CFA uppvisade en bättre modellanpassning för ASQ-SF än för ASQ i fullversion, medan andra tillförlitlighetsmått var liknande. Test- och omtestkorrelationer varierade från 0,65 till 0,84. SLUTSATS: ASQ-SF visade liknande psykometriska egenskaper hos gravida kvinnor som hos allmänheten och hade god tillförlitlighet, men den optimala faktorstrukturen måste studeras ytterligare. Resultaten stöder användningen av ASQ-SF i gravida kohorter.

Edvinsson, A., Skalkidou, A., Hellgren, C., Gingnell, M., Ekselius, L., Willebrand, M., & Sundstrom Poromaa, I. (2017). Different patterns of attentional bias in antenatal and postpartum depression. Brain Behav, 7(11), e00844.

Bakgrund: Partisk informationsbehandling i uppmärksamhet, minne och tolkning föreslås vara centrala kognitiva förändringar hos patienter med svår depressiv sjukdom, men studier om kvinnor med förlossningsdepression är knappa. På grund av de många likheterna med depression vid icke-peripartum när det gäller symtomprofil och riskfaktorer, hypotiserade vi att kvinnor med graviditets- och postpartumdepression skulle uppvisa partiskhet mot negativt och positivt värderade ord. Metoder: 170 gravida och 157 förlösta kvinnor inkluderades. Bland dessa led 40 av graviditetsdepression och 33 av postpartumdepression. En emotionell Stroop-uppgift med neutrala, positiva, negativa och negativt värderade obstetriska ord användes. Resultat: Ingen signifikant skillnad på känslomässiga ingripanden noterades mellan kvinnor med graviditetsdepression och icke-deprimerade gravida kvinnor. Däremot visade kvinnor med postpartumdepression kortare reaktionstider till både positiva (p = .028) och negativa (p = .022) stimuli jämfört med neutrala ord. Gravida kvinnor med antidepressiv behandling visade längre reaktionstider på negativt valenserade obstetriska ord jämfört med obehandlade deprimerade kvinnor (p = .012) och tenderade att ingripa i högre grad än kontroller (p = .061). Slutsatser: I motsats till hypotesen fann vi inga bevis för partisk uppmärksamhet mot känslomässigt värderade stimuli hos kvinnor med obehandlad förlossningsdepression. De kortare reaktionstiderna på känslomässiga stimuli hos kvinnor med förlossningsdepression kan dock indikera känslomässig avdomning, vilket i sin tur är en funktionsnedsättning som kan få följder för barns utveckling och välbefinnande. Våra resultat betonar behovet av att identifiera och behandla kvinnor med postpartumdepression så tidigt som möjligt för att säkerställa snabb återhämtning och stöd för familjen.

​Wesström, J., Skalkidou, A., Manconi, M., Fulda, S., and Sundström-Poromaa, I. (2014). Pre-pregnancy restless legs syndrome (Willis-Ekbom Disease) is associated with perinatal depression. J. Clin. Sleep Med. JCSM Off. Publ. Am. Acad. Sleep Med. 10, 527–533.

MÅL: Både rastlösa ben-syndrom ([RLS], även känd som Willis-Ekboms sjukdom [WED]) och depression är vanligt under graviditeten. Inga tidigare studier har dock undersökt om gravida kvinnor med RLS har en förhöjd risk för depression under och/eller efter graviditeten.

METODER: 1428 kvinnor som var gravida tillfrågades under graviditetsvecka 16-17 om att delta i en longitudinell undersökning. De besvarade webbaserade frågeformulär under graviditetsveckorna 17 och 32 samt 6 veckor efter förlossningen. Data hämtades också från prenatala- och födelsejournaler. Två olika uppsättningar av kriterier användes för att undersöka förekomsten av RLS i kohorten (standardkriterierna för International Restless Legs Syndrome Society Group och det senare utvecklade frågeformuläret CH-RLSQ11). Det senare frågeformuläret försöker utesluta dem med vanliga "efterliknande" RLS.

RESULTAT: Justerad oddskvot för depression under graviditetsvecka 17, 32 och vecka 6 postpartum i  förhållande till debut av RLS före graviditet och måttliga till svåra symtom var 4,74 (2,30 - 9,76), 3,67 (1,85 - 7,28) och 2,58 (1,28 - 5,21). Inga signifikanta samband sågs hos gravida kvinnor med de novo RLS under graviditeten. Vid användning av standarddiagnostiska RLS-kriterier och symtomfrekvens på mer än 2-3 dagar per vecka var prevalensen av RLS 12,3%. Med CH-RLSQ11 frågeformuläret och samma tröskel för symtomfrekvens var prevalensen 6,5%.

SLUTSATS: Kvinnor med RLS-debut före graviditeten med måttliga eller svåra symtom hade en ökad risk för både graviditets- och postnatal depression. Den självrapporterade förekomsten av RLS under graviditeten är lägre när ett frågeformulär som handlar om "efterliknande" används.

Olivier, J.D.A., Åkerud, H., Skalkidou, A., Kaihola, H., and Sundström-Poromaa, I. (2014). The effects of antenatal depression and antidepressant treatment on placental gene expression. Front. Cell. Neurosci. 8, 465.

Effekterna av graviditetsdepression och antidepressiv behandling under graviditeten på både mor och barn studeras kraftigt, men den underliggande biologin för dessa effekter är i stort sett okänd. Moderkakan spelar en avgörande roll för fostrets tillväxt och utveckling. Vi utförde en studie om genuttryck på fostrets sida av moderkakan för att undersöka genuttrycksmönster hos mödrar med graviditetsdepression och hos mödrar med antidepressiv behandling under graviditeten. Placentaprover från mödrar med normal graviditet, från mödrar med förlossningsdepression och från mödrar som använde antidepressiva läkemedel insamlades. Vi utförde en pilot-mikroarraystudie för att undersöka förändringar i genuttrycket och valde flera gener från mikroarrayen för biologisk validering med qPCR i ett större prov. Hos mödrar med graviditetsdepression uttrycktes 108 gener differentiellt, medan 109 gener uttrycktes differentiellt hos dem som använde antidepressiva medel. Validering av mikroarray avslöjade mer robusta skillnader i genuttryck i de sju generna som valdes för bekräftande hos antidepressivt-behandlande kvinnor än hos deprimerade kvinnor. Bland generna som validerades uttrycktes ROCK2 och C12orf39 differentiellt hos både deprimerade och antidepressivt-behandlande kvinnor, medan ROCK1, GCC2, KTN1 och DNM1L endast uttrycktes differentiellt hos de kvinnor med antidepressiv behandling  Sammanfattningsvis är graviditetsdepression och exponering för antidepressiva medel under graviditeten associerat med förändrade genuttryck i moderkakan. Fynden på de gener som valdes ut  för validering var mer robusta bland kvinnor med antidepressiv behandling än hos deprimerade kvinnor, möjligen på grund av att depression är ett multifaktoriskt tillstånd med varierande grader av endokrin störning. Det återstår att fastställa huruvida förändringarna som finns i moderkakans genuttryck också finns i fostret.

Iliadis, S.I., Comasco, E., Hellgren, C., Kollia, N., Sundström Poromaa, I., and Skalkidou, A. (2017). Associations between a polymorphism in the hydroxysteroid (11-beta) dehydrogenase 1 gene, neuroticism and postpartum depression. J. Affect. Disord. 207, 141–147.

BAKGRUND: Denna studie undersökte sambandet mellan en enbaspolymorfi (SNP) i hydroxisteroiden (11-beta) dehydrogenas 1-genen och neuroticism, liksom den möjliga mediatoriska rollen av neuroticism i förhållandet mellan polymorfism och postpartumdepressiva symptom.

METODER: 769 kvinnor fick frågeformulär som innefattade Edinburgh Postnatal Depression Scale (EPDS) sex veckor efter förlossningen samt demografiska data under graviditetsveckorna 17 och 32 samt sex veckor efter förlossningen, liksom de svenska universitetens Scales of Personality under graviditetsvecka 32.

RESULTAT: Linjära regressionsmodeller visade ett samband mellan GG-genotypen och depressiva symtom. När neuroticism infördes i modellen associerades den med EPDS-poäng, medan sambandet mellan GG-genotypen och EPDS blev på gränsen signifikant. En väganalys visade att neuroticism hade en mediatorisk roll i sambandet mellan polymorfism och EPDS-poäng.

BEGRÄNSNINGAR: Användningen av EPDS, som är ett självrapporteringsinstrument.

SLUTSATSER: Neuroticism var associerat med polymorfismen och hade en mediatorisk roll i förhållandet mellan polymorfism och postpartumdepression. Denna upptäckt belyser den genetiska bakgrunden till neuroticism och postpartumdepression.

Elenis, E., Skalkidou, A., Skoog-Svanberg, A., Sydsjo, G., Stavreus-Evers, A., & Akerud, H. (2018). HRG C633T genetisk polymorfi och graviditets hypertensiva sjukdomar: en pilotstudie. BMC Med Genet, 19(1), 44.

Preeklampsi och graviditets hypertensiva sjukdomar anses bero på endotel dysfunktion och inadekvat utveckling av moderkaka (placentation). Det har diskuterats att olika angiogena faktorer, som inte är ännu fullständigt kartlagda, kan ha betydelse för dessa mekanismer. Målsättningen med denna studie var att studera huruvida en genetisk polymorfi (Single Nucleotide Polymorfism, SNP) av Histidine-rich glykoprotein(HRG), HRG C633T SNP, är associerad till graviditets hypertensiva sjukdomar.

Det genomfördes en nested fall-kontroll studie ur BASIC Kohort från Uppsala Universitetssjukhus. Totalt har 92 kvinnor med graviditets hypertensiva sjukdomar utan andra tillstötande sjukdomar inkluderats som fall och 200 friska kvinnor med okomplicerade fullgångna graviditeter som kontroller. Blodprov insamlades från varje kvinna och DNA extraherades och genotypades (avseende HRG C633T SNP) på Kvinnoklinikens forskningslaboratorium i Uppsala.

Den genetiska analysen som genomfördes i studiepopulationen visade en överrepresentation av [C/C] genotyp bland kontrollerna. Resultatet tyder på att bärarskap av T-allel innebär större risk för hypertensiva sjukdomar; [C/T] och [T/T] bärare löper högre risk att drabbas av hypertoni under graviditet jämförd med [C/C] bärare [OR 1.72, 95% CI (1.04-2.84)]. Associationen fortsatte att vara signifikant även efter att ha tagit hänsyn till maternell ålder, BMI och paritet. Det verkar finnas ett samband mellan bärrarskap av HRG C633T genotyp och hypertensiva sjukdomar under graviditet. Genotypen skulle kunna användas i en prediktiv modell som beräknar den individuella benägenheten att insjukna i graviditets hypertensiva sjukdomar.

Kallak, T. K., Hellgren, C., Skalkidou, A., Sandelin-Francke, L., Ubhayasekhera, K., Bergquist, J., Axelsson, O., Comasco, E., Campbell, R. E., & Sundstrom Poromaa, I. (2017). Maternal and female fetal testosterone levels are associated with maternal age and gestational weight gain. Eur J Endocrinol, 177(4), 379-388.

Exponering för testosteron under fostertiden i livmodern har föreslagits spela roll för senare sjuklighet så som polycystisk ovariesyndrom. Kunskapen om vilka egenskaper hos mamman som påverkar hur mycket testosteron hon har under graviditeten är otillräcklig. Syftet med vår studie var att studera om mammans ålder, BMI, viktuppgång, antal barn sedan tidigare, psykiska välmående och genetik spelar roll för hur mycket testosteron som finns i blodet och i flickfosters fostervatten. Mängden testosteron i fostervattnet speglar hur mycket testosteron barnet utsätts för. 
Vi analyserade därför testosteron i blodprov tagna under sen graviditet och i fostervatten tagna vid kejsarsnitt eller vid induktion av födsel. Testosteronet mättes med en metod som heter masspektrometri som är särskilt bra på urskilja testosteron från andra liknande hormoner i kroppen.
Vi fann att antalet barn mamman har sedan tidigare, psykisk ohälsa och viktuppgång påverkade testosteronhalten i blodet. Dessutom så spelar mammans ålder, viktuppgång och stresshormoner roll för testosteronhalten i fostervattnet.
Ung ålder hos mamman och stor viktuppgång verkar vara det som främst påverkar testosteronnivåerna som påverkar flickfoster och möjligen risken för senare sjuklighet. Fler studier behövs för att studera detta samband vidare.

Charlotte Hellgren, Erika Comasco, Alkistis Skalkidou och Inger Sundström-Poromaa (2017) Inget samband mellan depression och hormonet allopregnanolon i blodet i mitten av graviditeten. Hormones and behavior 94

Allopregnanolon är ett hormon som kan påverka signalering i hjärnan på flera sätt, och framför allt tros att det verkar lugnande. Några studier har visat ovanligt låga nivåer av allopregnanolon hos deprimerade patienter, som sedan normaliserats när patienten mått bättre. Därför kan det vara så att en viss nivå av allopregnanolon behövs för psykiskt välmående. Allopregnanolonnivån i blodet blir runt 25 gånger högre under graviditet. I experiment där icke-gravida kvinnor fått en så hög dos leder det till dåsighet, men under graviditeten vänjer kroppen sig. Med alla kroppsliga och andra påfrestningar som ofta finns i samband med graviditet tänker vi att det skulle kunna vara så att den lugnande effekten av ökande allopregnanolon behövs för att balansera mot ökad stress. Vår forskargrupp har också tidigare sett ett svagt samband mellan högre grad av depressionssymptom och lägre allopregnanolonnivåer i blodet under de sista veckorna av graviditeten. I den tidigare studien var det ganska få deltagare och de flesta kvinnorna mådde relativt bra. Därför ville vi i denna större studie se om kvinnor som är deprimerade under graviditeten har lägre allopregnanolon. Dessutom ville vi undersöka om en rad andra faktorer påverkar nivåerna av allopregnanolon i blodet eftersom detta nästan inte undersökts alls under graviditet. Vi jämförde allopregnanolon i blodprov tagna vid rutinultraljudet i mitten av graviditeten med de depressionsskattningar som BASIC-deltagare gjort under graviditet, samt med information om mammans ålder, BMI, om mamman åt antidepressiv medicin, barnets vikt, med mera. Vi tittade också på om variationer i generna för de enzymer som gör allopregnanolon påverkade nivån i blodet. Det visade sig att depressionssymptom inte hängde ihop med allopregnanolonnivåer. Inte heller de genetiska variationerna hade någon nämnvärd inverkan, även om vissa variationer var svagt associerade både med allopregnanolonnivå och hur depressionssymptomen förändrades under graviditet. Den faktor som hörde starkast ihop med allopregnanolonnivå i vår studie var faktiskt mammornas BMI, ju högre BMI, desto lägre allopregnanolon. Vi kan inte med den här studien svara på varför det är så. Sammantaget tyder resultaten på att allopregnanolonnivån ute i blodet under mitten av graviditeten inte påverkar det psykiska måendet, men det kan fortfarande vara så att nivåerna av allopregnanolon i hjärnan hör ihop med hur vi påverkas psykiskt av att vara gravida.

Gambadauro, P., S. Iliadis, E. Brann and A. Skalkidou (2017). Conception by means of in vitro fertilization is not associated with maternal depressive symptoms during pregnancy or postpartum. Fertil Steril

Att genomgå en fertilitetsbehandling kan vara psykiskt påfrestande. Syftet med denna studie var att undersöka om IVF (in vitro fertilisering) var associerat till depressiva symptom i graviditet eller postpartum. Hundrasextiosju kvinnor som blivit gravida genom IVF och 3116 kvinnor som blivit gravida spontant fyllde i enkäter i graviditetsvecka 17 och 32 och 6 veckor och 6 månader efter förlossningen. Enkäterna innehöll bland annat EPDS-skalan som är en skala som används i vården för att skatta förlossningsdepression. Resultaten visade att andelen som utvecklade depressiva symptom inte skiljer sig vare sig i graviditet eller efter förlossning mellan kvinnor som blir gravida via IVF och kvinnor som blir gravida spontant. Sammanfattningsvis visar resultaten att trots den psykologiska stressen det innebär att gå igenom en fertilitetsbehandling är IVF inte kopplat till depressiva symptom.

Henriksson, H. E., S. M. Sylven, T. K. Kallak, F. C. Papadopoulos and A. Skalkidou (2017). Seasonal patterns in self-reported peripartum depressive symptoms. Eur Psychiatry 43, 99-108.

De studier som tidigare gjorts gällande säsongernas inverkan på förlossningsdepression har visat på spretiga resultat. Syftet med studien var att undersöka om de säsongsmönster som tidigare identifierats i en svensk studie gällande depressiva symptom efter förlossningen kunde replikeras i en större studie, samt att undersöka om det finns säsongsmönster i depressiva symptom under graviditet. Totalt inkluderades material från 4129 kvinnor från åren 2010-2015. Kvinnor som födde i oktober-december 2011 hade en mer än fördubblad risk för depressiva symptom 6 veckor efter förlossningen, jämfört med kvinnor som födde i april-juni samma år. För övriga år fanns ingen säsongsvariation. Som slutsats drogs att det inte fanns några konsekventa säsongsmönster i depressiva symptom under graviditet och efter förlossning.

Edvinsson, A., E. Brann, C. Hellgren, E. Freyhult, R. White, M. Kamali-Moghaddam, J. Olivier, J. Bergquist, A. E. Bostrom, H. B. Schioth, A. Skalkidou, J. L. Cunningham and I. Sundstrom-Poromaa (2017). Lower inflammatory markers in women with antenatal depression brings the M1/M2 balance into focus from a new direction. Psychoneuroendocrinology 80, 15-25.

Både depression under graviditet och användandet av antidepressiva läkemedel under graviditet har förknippats med ökad risk för att föda förtidigt och med dålig fostertillväxt. Orsaken till detta är ännu oklar, men forskarna diskuterar mer och mer immunsystemets inverkan.

Syftet med studien var att undersöka inflammationsmarkörer i blodet hos friska, deprimerade samt antidepressivanvändande gravida kvinnor. Nittiotvå markörer analyserades och resultaten visar att 23 markörer var lägre hos gravida kvinnor som var deprimerade och kvinnor som använde antidepressiva läkemedel jämfört med friska gravida kvinnor. Ingen markör skiljde sig mellan de kvinnor som var deprimerade och de som åt antidepressiva läkemedel. Resultaten validerades genom att titta på metyleringsstatus av DNAt hos en annan grupp av gravida kvinnor.

Hos de friska gravida kvinnorna var inflammationsmarkörerna negativt korrelerade med nivåerna av stresshormonet kortison i blodet medan så inte var fallet hos de deprimerade och antidepressivanvändande kvinnorna.

Resultaten tyder på att det viktiga skiftet av aktiva celler i immunsystemet som vanligtvis sker i graviditetens senare del skulle kunna vara påverkat hos kvinnor som utvecklat depression.

Brann, E., F. Papadopoulos, E. Fransson, R. White, A. Edvinsson, C. Hellgren, M. Kamali-Moghaddam, A. Bostrom, H. B. Schioth, I. Sundstrom-Poromaa and A. Skalkidou (2017). Inflammatory markers in late pregnancy in association with postpartum depression-A nested case-control study. Psychoneuroendocrinology 79, 146-159.

När en kvinna blir gravid krävs det en stor förändring i immunsystemet för att inte barnet ska stötas bort. Det verkar samtidigt som att immunsystemet kan vara involverat i utvecklingen av depression. Syftet med denna studie var att undersöka om någon, eller en kombination av  92 olika inflammationsmarkörer i blodet hos en gravid kvinna skulle kunna visa om kvinnan kommer drabbas av en förlossningsdepression.

Resultaten av denna studie visar att 40st markörer är lägre i blodet hos gravida kvinnor som efter förlossningen utveklar depressiva symptom. Efter att ha tagit hänsyn till att många markörer undersökes skiljde sig fem markörer och med ännu striktare statistik visade resultaten att endast en markör, STAM-BP, fortfarande skiljde sig. Dock  var inte skillnaden så stor att det skulle gå att mäta nivån av STAM-BP för att säkert berätta om en kvinna kommer att drabbas av förlossningsdepression. Resultaten validerades genom att titta på epigenetiska förändringar i DNAt hos en annan grupp av gravida kvinnor.

Oavsett om studien tyvärr misslyckades att finna en markör som skulle kunna fungera som ett diagnostiskt verktyg för förlossningsdepression, bjuder resultaten in till vidare studier, förslagsvis med STAM-BP i kombination med andra kända riskfaktorer i fokus, för att beräkna risken för förlossningsdepression.

Iliadis, S.I., Sylvén, S., Hellgren, C., Olivier, J.D., Schijven, D., Comasco, E., Chrousos, G.P., Sundström Poromaa, I., and Skalkidou, A. (2016). MID-PREGNANCY CORTICOTROPIN-RELEASING HORMONE LEVELS IN ASSOCIATION WITH POSTPARTUM DEPRESSIVE SYMPTOMS. Depress. Anxiety.

Peripartumdepression är en vanlig psykisk sjukdom som kan utvecklas under graviditeten och i postpartumperioden. CRH är ett hormon som produceras framför allt i hjärnan (Hypotalamus) och är inblandat i kroppens svar på stress. CRH stimulerar hypofysen (som också finns i hjärnan) till att producera ett annat hormon som kallas ACTH. ACTH stimulerar binjurarna att producera kortisol. Alla dessa områden i hjärnan och i kroppen kommunicerar med varandra genom att använda detta hormon och bildar tillsammans HPA-axeln. Men, hjärnan är inte det enda organet i kroppen där CRH produceras. Under graviditeten produceras CRH också från moderkakan. Moderkakans CRH-produktion kan påverka HPA-axelns funktion och kan associeras med utvecklingen av postpartumdepression.

Syftet med denna studie var att undersöka om det fanns något samband mellan CRH-nivåer hos icke-deprimerade kvinnor under graviditeten och utvecklingen av depressiva symtom efter förlossningen. Studien omfattade 535 gravida kvinnor utan depressiva symtom under graviditeten. Kvinnorna fyllde i frågeformulär som innehöll frågor om demografiska data och depressiva symtom utvärderades med EPDS, en skala som används i vården för att screena för förlossningsdepression, under graviditetsvecka 17 och 36 och i den 6: e veckan postpartum. Under graviditetsvecka 17 samlades även blodprover för mätning av CRP-nivåer in.

Resultaten av denna studie visar att det finns ett samband mellan höga CRH-nivåer under graviditetsvecka 17 och depressiva symtom i postpartumperioden. Som slutsats tyder resultaten på ett samband mellan höga CRH-nivåer under graviditetsvecka 17 och utvecklingen av depressiva symtom efter förlossningen bland kvinnor utan depressiva symtom under graviditeten.

Hellgren, C., Edvinsson, Å., Olivier, J.D., Fornes, R., Stener-Victorin, E., Ubhayasekera, S.J.K.A., Skalkidou, A., Bergquist, J., and Sundström-Poromaa, I. (2016). Tandem mass spectrometry determined maternal cortisone to cortisol ratio and psychiatric morbidity during pregnancy-interaction with birth weight. Psychoneuroendocrinology 69, 142–149.

Stresshormonet kortisol påverkar fosterutvecklingen på två viktiga sätt: genom att bromsa tillväxten och genom att påskynda mognaden av organ som till exempel lungor. Extra högt kortisol kan därför vara livsviktigt för foster som riskerar att födas för tidigt, men för högt kortisol under lång tid tros också vara mindre bra för fosterhjärnans tillväxt. För att inte fostret skall ha lika hög kortisolhalt i blodet som mamman behöver ha under graviditeten så fungerar moderkakan som ett filter som bryter ner kortisol till kortison, som har mycket svagare verkan på fostret. Eftersom gravida med depression och ångest lider av mer stress än friska finns det studier som tyder på att en mammas sjukdom kan påverka fostret genom att det utsätts för mer kortisol. I den här studien såg vi att gravida kvinnor som led av symptom på psykisk ohälsa inte skiljde sig i nivåer av kortisol eller kortison i sitt blod under slutet av graviditeten mot de som varit friska. Däremot fanns det ett samband mellan barnens födelsevikt och kvoten mellan kortison och kortisol bara hos de med psykisk ohälsa under graviditet. Detta skulle kunna bero på att moderkakans filterfunktion är svagare hos dem än hos friska, så att större del av mammans kortisol når fostret och kan bromsa dess tillväxt och snabba på mognad av organ.

Comasco, E., Gulinello, M., Hellgren, C., Skalkidou, A., Sylven, S., and Sundström-Poromaa, I. (2016). Sleep duration, depression, and oxytocinergic genotype influence prepulse inhibition of the startle reflex in postpartum women. Eur. Neuropsychopharmacol. J. Eur. Coll. Neuropsychopharmacol. 26, 767–776.

Postpartumperioden kännetecknas av hormonella förändringar, sömnlöshet och sårbarhet mot känslomässiga störningar. Moderskapsperioden innebär automatiska förändringar hos en kvinna och hur hon svarar på nya interna och externa stimuli. ’’Sensormotorisk gating’’ är en naturlig process i hjärnan. Hjärnan med den sensormotoriska gatingen reducerar alla onödiga miljöstimuli. Denna studie undersökte sensormotoriska gatingen i samband med sömnvaraktighet, depression samt specifika genotyper av ett system med stresshormoner och oxytocin.

Systemet med stresshormoner innehåller kemiska ämnen som produceras av kroppen för att kontrollera det autonoma nervsystemet och för att transportera information i hjärnan. Oxytocin är ett hormon som spelar roll i relationer med andra och sexuell reproduktion hos båda könen. Ett sätt att undersöka sensormotorisk gating är genom att mäta blinkreflexen. Kort sömnvaraktighet (mindre än 4 timmar) och postpartumdepression var oberoende associerade med lägre blinkreflex. Specifika genotyper av oxytocin visar en lägre förmåga att skapa relationer med andra personer och reagera på stress. Denna studie visar också att en lägre blinkreflex korreleras objektivt med postpartumdepression. Dessa resultat visar hur viktig fysiologisk händelse den lägre blinkreflexen är som en som orsak till postpartumdepression.

Eckerdal, P., Kollia, N., Löfblad, J., Hellgren, C., Karlsson, L., Högberg, U., Wikström, A.-K., and Skalkidou, A. (2016). Delineating the Association between Heavy Postpartum Haemorrhage and Postpartum Depression. PloS One 11, e0144274.

Denna studies mål var att undersöka sambandet mellan blödning vid förlossning och postpartumdepression.

Analyserna gjordes med hänsyn till blodbrist efter förlossning, förlossningsupplevelse och psykiatrisk historia. De kvinnor som blödde mer än 1000 ml vid förlossningen klassificerades som kvinnor med blödning. Depressionsymptom mättes med EPDS.

Resultaten av denna studie visar att det inte finns något direkt samband mellan stor blödning i samband med förlossningen och depressionsymptom. Däremot finns det ett indirekt samband då kvinnor med blodbrist efter förlossningen, negativ förlossningsupplevelse eller depressionssymptom under graviditeten har en ökad risk att utveckla depressionssymptom om de haft en stor blödning i samband med förlossningen.

Bhandage, A.K., Hellgren, C., Jin, Z., Olafsson, E.B., Sundstrom-Poromaa, I., and Birnir, B. (2015). Expression of GABA receptors subunits in peripheral blood mononuclear cells is gender dependent, altered in pregnancy and modified by mental health. Acta Physiol (Oxf) 213, 575-585.

För ett par år sedan upptäcktes att blodceller som vita blodkroppar kan ha receptorer (mottagare) för signalsubstansen GABA. Detta var spännande eftersom GABA mest är känt för att vara en viktig signalmolekyl som fungerar lugnande i hjärnan. Vita blodkroppar har en viktig uppgift i att försvara oss mot bakterier och virus i princip hela kroppen, förutom just hjärnan. Om vita blodkroppar kan styras med hjälp av GABA kan det tänkas att detta är en möjlig länk för hur vårt immunsystem hör ihop med hur vi mår psykiskt.

GABA-receptorn består av fem delar (subenheter), varje del finns i många olika varianter och sammansättningen av olika varianter ger receptorn lite olika funktion. I denna studie jämförde vi hur mycket av de olika varianterna blodcellerna såg ut att producera (mRNA-uttryck) mellan fyra grupper: friska män, friska icke-gravida kvinnor, friska gravida kvinnor och gravida kvinnor med pågående depression. Resultaten visade att förhållandet mellan varianter av subenheter skiljde sig mellan grupperna. Det är svårt att veta exakt vad detta betyder, men det tyder på att både hormoner och psykisk hälsa kan påverka vårt immunförsvar genom GABA.

Iliadis, S.I., Comasco, E., Sylvén, S., Hellgren, C., Sundström Poromaa, I., and Skalkidou, A. (2015c). Prenatal and Postpartum Evening Salivary Cortisol Levels in Association with Peripartum Depressive Symptoms. PloS One 10, e0135471.

Bakgrund: Det är fortfarande oklart hur peripartumdepression (depression som uppstår någon gång mellan den sista månaden av graviditeten och de första månaderna efter förlossningen) utvecklas. Det verkar som att stress och reaktivitet i hypotalamus- hypofys-binjurebark (HPA) axeln är inblandat i utvecklingen av peripartumdepression.

Metod: Denna studie var en del av BASIC-studien. Syftet med studien var att undersöka sambandet mellan kvällskortisolnivåer i saliv och depressiva symtom under peripartumperioden. Studien omfattade 365 gravida kvinnor som rekryterades till i BASIC-studien i graviditetsvecka 18. Kvinnorna genomförde en svenskvaliderad version av EPDS vid den 36: e graviditetsveckan samt den 6: e veckan efter förlossningen. Vid båda dessa tillfällen blev kvinnorna också uppmanade att ge kvällsprover av saliv för kortisolanalys.

Resultat: Kvinnor som har depressiva symptom efter förlossningen har högre nivåer av kortisol i sin saliv, vid sex veckor postpartum, jämfört med friska kvinnor. Kvinnor som har depressiva symtom efter förlossningen har också högre kortisolnivåer i sin saliv under graviditeten, jämfört med kvinnor som har depressiva symptom under graviditeten och jämfört med friska kvinnor.

Slutsatsen av resultaten visar att kvinnor med depressiva symtom efter förlossningen har högre kortisolnivåer i sin saliv, vilket indikerar en förändrad respons av HPA-axeln vid depression som uppstår efter förlossningen.

Iliadis, S.I., Koulouris, P., Gingnell, M., Sylvén, S.M., Sundström-Poromaa, I., Ekselius, L., Papadopoulos, F.C., and Skalkidou, A. (2015b). Personality and risk for postpartum depressive symptoms. Arch. Womens Ment. Health 18, 539–546.

Postpartumdepression är en vanlig komplikation efter förlossning och påverkar 10-15% av nyblivna mammor. Inom personlighetspsykologi finns flera olika personlighetsfaktorer. Neurotisism, även känd som känslomässig instabilitet, är en term som beskriver upplevelsen av negativa känslor. Somatisk ångest är termen som används för de fysiska symtomen på ångest som en person har när han/hon är orolig, till exempel magbesvär och svettiga händer. Psykisk ångest är ett tillstånd av oro, osäkerhet och rädsla som kommer från en realistisk eller fantiserad hotande händelse eller situation.

Denna studie undersökte sambandet mellan personlighetsfaktorer och utveckling av postpartumdepression. Alla gravida kvinnor som kom till Akademiska sjukhuset i Uppsala för rutinultraljud under perioden september 2009 till september 2010 blev inbjudna att delta i BASIC-studien.

Depressionssymptom mättes med hjälp av EPDS och Egentlig Depression diagnostiserades genom att använda en självskattningsskala för depression (DSRS). Personlighetskännetecken mättes genom att använda en svensk personlighetsskala (SSP). Studien inkluderade 1037 icke-deprimerade gravida kvinnor.

Resultaten av denna studie visar att (1.) icke-deprimerade kvinnor som rapporterar höga nivåer av neurotisism vid sen graviditet har hög risk att utveckla depressiva symtom vid 6 veckor och 6 månader efter förlossningen. Detsamma hittades genom att använda DSRS för diagnos av större depression vid 6 månader postpartum. (2.) Somatisk och Psykisk ångest hos Icke-deprimerade gravida kvinnor är förknippat med ökad risk att utveckla depressiva symtom vid 6 veckor postpartum. (3.) Misstro hos Icke-deprimerade gravida kvinnor var associerad med dubbel ökad risk att utveckla depressiva symtom vid 6 månader postpartum. (4.) Icke-deprimerade gravida kvinnor med höga nivåer av neurotism hade nästan fyrdubblad ökad risk för att utveckla depressiva symtom postpartum.

Sammanfattningsvis visar studien på vikten av att sjukvårdspersonal som arbetar med gravida och nyblivna mammor är uppmärksamma på tecken av förlossningsdepression hos mammor med dessa personlighetsdrag.

Ahlsson, F., Åkerud, H., Schijven, D., Olivier, J., and Sundström-Poromaa, I. (2015). Gene Expression in Placentas From Nondiabetic Women Giving Birth to Large for Gestational Age Infants. Reprod. Sci. Thousand Oaks Calif 22, 1281–1288.

Graviditetsdiabetes, fetma och överdriven viktökning är kända oberoende faktorer för födelsen av ett stort barn för graviditetslängden (Large for Gestational Age-LGA). Dock är endast 10% av LGA-spädbarn födda från överviktiga eller diabetiska mödrar. Där av var syftet med den föreliggande studien att jämföra placenta-genuttryck mellan friska, icke-diabetiska mammor (n=22) som födde LGA-spädbarn och BMI-matchade (n=24) mammor som födde lämpliga barn för graviditetslängden. Vid den här genalysen visade det sig att av alla gener som uttrycks, var endast 29 gener uttryckta olika i LGA-placenta. Några av dem uttrycktes mera och några mindre och två nätverk av gener visade sig vara berikade.

Comasco, E., Hellgren, C., Olivier, J., Skalkidou, A., and Sundström Poromaa, I. (2015). Supraphysiological hormonal status, anxiety disorders, and COMT Val/Val genotype are associated with reduced sensorimotor gating in women. Psychoneuroendocrinology 60, 217–223.

Hjärnans förmåga att filtrera intryck kan mätas med en metod som kallas prepuls-inhibition (PPI). Metoden använder blinkreflexen och bygger på att människan delvis filtrerar bort och därmed reagerar mindre på ljud som vi är beredda på än på de som är plötsliga. Det har visat sig att ångest kan göra att filtreringen minskar, så att vi reagerar starkt även på ljud vi är beredda på. Samtidigt verkar också hormoner som östrogen (som är skyhögt under graviditet) och ett enzym som kallas COMT påverka vår filtreringsförmåga.

Resultaten av denna studie visar att gravida kvinnor som grupp har lägre PPI än icke-gravida. Detta kan tolkas som att de filtrerar intryck i mindre grad, det vill säga att gravida har större benägenhet att reagera på ett intryck som i stället kunde filtreras bort. Dessutom hade gravida kvinnor med ångestsjukdom lägre PPI än friska gravida, och de gravida som åt medicin av SSRI-typ mot sin ångest hade lägre PPI än de som hade ångest utan att äta medicin. Resultaten visade också att PPI påverkades av vilken variant av COMT-genen de gravida kvinnorna hade.

Bristen på faktiska och biologiskt baserade sätt att se på människan är stor i den kliniska psykiatrin. Sammanfattningsvis, visar dessa resultat på hur viktig en lägre blinkreflex är som en objektiv biologisk händelse som är korrelat till risk för ångest hos gravida kvinnor.

Gingnell, M., Bannbers, E., Moes, H., Engman, J., Sylvén, S., Skalkidou, A., Kask, K., Wikström, J., and Sundström-Poromaa, I. (2015). Emotion Reactivity Is Increased 4-6 Weeks Postpartum in Healthy Women: A Longitudinal fMRI Study. PloS One 10, e0128964.

Hormonstatusen i kroppen förändras efter en förlossning. De flesta kvinnor klara dessa förändringar bra men postpartumperioden är förknippad med en ökad risk för depressiva episoder.

I denna studie genomgick 13 kvinnor, utan tecken på postpartumdepression, MRI (som är en medicinsk teknik för bildgivande diagnostik med hjälp av en magnetkamera) vid två tillfällen efter förlossningen.

Resultaten visade att kvinnorna hade lägre hjärnaktivitet i vissa hjärnområden på det tidiga jämfört med det sena postpartumbesöket. I den tidiga postpartumperioden var reaktiviteten i ett specifikt hjärnområde (Insula) positiv korrelerad med ångest och i den sena postpartumperioden var reaktiviteten i samma område korrelerad med depressiva symptom. Dock var inte hjärnreaktivitet korrelerad med nivåer av könshormoner nivå i blodet.

Slutsatsen av studien är att ökad reaktivitet i vissa områden av hjärnan återspeglar normal anpassning i postpartumperioden men skulle samtidigt också kunna vara anledningen till att vissa kvinnor har en ökad risk för att utveckla ångest och depression postpartum.

Hannerfors, A.-K., Hellgren, C., Schijven, D., Iliadis, S.I., Comasco, E., Skalkidou, A., Olivier, J.D.A., and Sundström-Poromaa, I. (2015). Treatment with serotonin reuptake inhibitors during pregnancy is associated with elevated corticotropin-releasing hormone levels. Psychoneuroendocrinology 58, 104–113.

För att kroppen skall kunna anpassa sig till den påfrestning som graviditeten innebär förändras nivåerna av många viktiga hormoner kraftigt hos den som blir gravid. Många av hormonerna tillverkas av moderkakan, också det kortikotropin-frisättande hormonet CRH som bland annat styr över stresshormoner och delar av immunförsvaret. Hos en icke-gravid person finns CRH i små mängder i hjärnan men under en graviditet ökar nivån i blodet enormt och det har visat sig att CRH tidigt blir extra högt hos de kvinnor som sedan föder för tidigt. I vissa studier har högt CRH också kopplats samman med depression under graviditeten, vilket skulle kunna vara en förklaring till att andra studier visat på att deprimerade oftare föder för tidigt. Det finns dock också studier som motsäger kopplingen mellan depression och högt CRH. Det är också mycket svårt att säga om det är depression i sig som ger för tidig förlossning, eller förändrade hormonnivåer som ger både för tidig förlossning och depression, eller om kanske behandling mot depression påverkar när förlossningen sker.

I den här studien undersöktes nivån av CRH i blodet hos kvinnor under mitten av graviditeten. Resultaten visade att både behandling med antidepressiva läkemedel av SSRI-typ och hög CRH-nivå oberoende av varandra gav ökad risk för förtidig förlossning. De kvinnor som behandlades med SSRI hade också som grupp högre CRH.

Hellgren, C., Åkerud, H., Skalkidou, A., and Sundström-Poromaa, I. (2013). Cortisol awakening response in late pregnancy in women with previous or ongoing depression. Psychoneuroendocrinology 38, 3150–3154.

Hos friska människor stiger nivån av stresshormonet kortisol i blodet hastigt på morgonen. Kortisol börjar öka före uppvaknandet och är som högst cirka 30 minuter efter vi vaknat. Detta är en av mekanismerna bakom att vi piggnar till på morgonen, och en förklaring till att vi ibland kan vakna innan väckarklockan ringer när vi vet att vi måste gå upp extra tidigt, för att till exempel passa ett flyg.

Störningar i kortisolrytmen är vanliga under depression, och kan också finnas kvar efter att en deprimerad person tillfrisknat. Samtidigt är det normala under en graviditet är att kortisol är extra högt dygnet runt. Därför undersöktes i denna studie hur tidigare och pågående depression påverkar morgonkortisolet hos höggravida kvinnor. Kortisol vid uppvaknande och 15, 30 och 45 minuter därefter mättes hos tre grupper av kvinnor under sen graviditet: kvinnor som lidit av depression under graviditeten, nu friska kvinnor som tidigare under livet lidit av depression samt kvinnor som aldrig drabbats av depression. Det visade sig att det inte fanns någon statistiskt signifikant skillnad i morgonkortisol mellan grupperna. Detta tyder på att den ökning i morgonkortisol som visats under och efter en depression hos icke-gravida inte följer med under graviditeten.

Populärvetenskaplig svenska

Bränn, E., Malavaki, C., Fransson, E., Ioannidi, M., Henriksson, H., Papadopoulos, F., Chrousos, G., Klapa, M., & Skalkidou, A. (2021). Metabolic Profiling Indicates Diversity in the Metabolic Physiologies Associated With Maternal Postpartum Depressive Symptoms. Frontiers in Psychiatry, 12, 862.

Postpartumdepression (PPD) är en förödande sjukdom som kräver förbättringar gällande diagnostik och förebyggande. Blodmetabolik identifierar biologiska markörer som är särskiljer kvinnor med och utan förlossningsdepressiva symtom. Huruvida denna banbrytande metod kan tillämpas på postpartumdepressiva symtom förtjänar ytterligare undersökning. Som en substudie inom Biology, Affect, Stress, Imagine and Cognition (BASIC)-studien inkluderades 24 kvinnor med PPD-symtombedömning (PPDS) 6 veckor efter förlossningen. Till kontrollgruppen valdes kvinnor med poäng på ≤ 6 och PPDS-gruppen hade ≥12 på Edinburgh Postnatal Depression Scale. Blodplasma samlades in 10 veckor efter förlossningen och analyserades med gaskromatografi–masspektrometri metabolomik. Variationer av metaboliska profiler inom PPDS-proverna identifierades. Ett kluster visade förändrad njurfunktion, medan det andra, en metabolisk syndromprofil, båda tidigare associerade med depression. Fem metaboliter (glycerol, treonin, 2-hydroxibutansyra, erytritol och fenylalanin) visades vara mer förekommande bland kvinnor med PPDS, vilket tyder på störningar i serin/treonin- och glycerol-lipidmetabolismen, vilket indikerar oxidativa stressförhållanden. Förändringar i vissa metaboliter var associerade med depressiv patofysiologi postpartum, medan mångfald i PPDS-fysiologierna uppenbarades. Följaktligen kan plasmametabolisk profilering övervägas vid diagnos och patofysiologisk undersökning av PPD för att ge vägledning för behandling. Framtida studier kräver en standardisering av olika undergrupper med avseende på symtomdebut, livsstil och komorbiditeter.

Kimmel, M. C., Fransson, E., Cunningham, J. L., Brann, E., Grewen, K., Boschiero, D., Chrousos, G. P., Meltzer-Brody, S., Skalkidou, A. (2021) Heart rate variability in late pregnancy: exploration of distinctive patterns in relation to maternal mental health. Transl Psychiatry 11(1), 286.

Utforskande av fotopletysmografi (PPG), en teknik som kan översättas till kliniken, har potential att granska det autonoma nervsystemet (ANS) genom hjärtfrekvensvariabler (HRV) hos gravida individer. Den här nya studien undersöker komplexiteten i psykisk hälsa hos individer i ett kliniskt urval som svarar på en uppgift i slutet av graviditeten; och fann de med flera sorters tidigare eller nuvarande ångestsyndrom, högre ångestbenägenhet eller större exponering för traumatiska händelser i barndomen hade signifikant annorlunda HRV-resultat än de andra i kohorten. Lägre högfrekvens (HF), ett mått på parasympatisk aktivitet, hittades hos kvinnor som uppfyllde kriterierna för tidigare  tvångssyndrom (OCD) (p = 0,004) jämfört med kvinnor som inte uppfyllde kriterierna för OCD, och för kvinnor som utsattes för mer än fem traumatiska händelser i barndomen (p = 0,006) jämfört med de som utsattes för fyra eller mindre traumatiska händelser i barndomen. Omvänt högre lågfrekvens (LF), ett mått som tros påverkas av sympatiska systemeffekter, och LF/HF-förhållandet hittades för de som uppfyllde kriterierna för en panikstörning (p = 0,006), uppfyllde kriterierna för social fobi (p = 0,002 ), hade högre ångestbenägenhet (p = 0,006) eller hade exponerats för mer än fem traumatiska händelser i barndomen (p = 0,004). Denna studie indikerar att ytterligare forskning behövs för att förstå rollen som PPG har och för att bedöma ANS-funktion under sen graviditet. Studier om effekterna av lägre parasympatisk funktion och högre sympatisk funktion separat och i kombination vid baseline samt i förhållande till uppgifter under sen graviditet har potential att identifiera individer som behöver mer stöd och direkt intervention.

Bränn, E., Fransson, E., Wikman, A., Kollia, N., Nguyen, D., Lilliecreutz, C., & Skalkidou, A. (2021). Who do we miss when screening for postpartum depression? A population-based study in a Swedish region. Journal of affective disorders, 287, 165–173.

Universell screening för postpartumdepression är avgörande för tidig upptäckt, interventioner och stöd. Syftet med denna studie var att beskriva andelen, samt utforska riskfaktorer för, kvinnor som inte erbjuds screening, avvisar erbjudandet eller inte screenas på grund av någon annan okänd anledning. Socioekonomiska, obstetriska och neonatala data, extraherade från det svenska Graviditetsregistret, för 9 959 graviditeter registrerade i Östergötlands län mellan 2016 och 2018 kopplades till screeningresultaten från Edinburgh Postnatal Depression Scale (EPDS) 6-8 veckor efter förlossningen, extraherade från sjukjournaler. Riskfaktorer utvärderades med hjälp av logistiska regressionsmodeller och med ett nomogram för enkel visualisering. Totalt sett fanns det inga registrerade erbjudanden om EPDS-screening i sjukjournalerna för 30,0% av kvinnorna vid uppföljande besök efter förlossningen. Kvinnor födda utanför Sverige och kvinnor som självrapporterade dålig hälsa hade en ökad risk att inte erbjudas screening för förlossningsdepression. Det finns en möjlighet att kvinnorna erbjöds screening eller screenades, men att det aldrig registrerades eller registrerades felaktigt i sjukjournalerna. Majoriteten av kvinnorna erbjöds screening för postpartumdepression, men det finns utrymme för förbättringar för att uppnå universell screening. Medvetenhet hos vårdgivare om riskfaktorerna för att inte screena kan öka fastställelse av riktlinjer för universell screening. Att övervinna hinder för screening och lyfta frågan om psykiska frågor för kvinnor efter förlossningen bör prioriteras.
 

Andersson, S., Bathula, D. R., Iliadis, S. I., Walter, M., & Skalkidou, A. (2021). Predicting women with depressive symptoms postpartum with machine learning methods. Scientific reports, 11(1), 7877

Postpartumdepression (PPD) är ett skadligt hälsotillstånd som drabbar 12% av nyblivna mödrar. Trots negativa effekter på mödrars och barns hälsa får många kvinnor inte adekvat vård. Förebyggande insatser är kostnadseffektiva bland högrisk-kvinnor, men vår förmåga att identifiera dessa är dålig. Vi tillämpade kraften i kliniska, demografiska och psykometriska data för att bedöma om maskininlärningsmetoder kan göra korrekta förutsägelser om postpartumdepression. Data erhölls från en populationsbaserad prospektiv kohortstudie i Uppsala, Sverige, samlad mellan 2009 och 2018 (BASIC-studie, n = 4313). Subanalyser bland kvinnor utan tidigare depression utfördes. Den extremt randomiserade trädmetoden gav robust prestanda med högsta exakthet och välbalanserade känslighet och specificitet (exakthet 73%, känslighet 72%, specificitet 75%, positivt prediktivt värde 33%, negativt prediktivt värde 94%, area under kurvan 81%) . Bland kvinnor utan tidigare psykiska problem var exaktheten 64%. De variabler som utgjorde störst risk för kvinnor att få PPD var depression och ångest under graviditeten, samt variabler relaterade till motståndskraftighet och personlighet. Framtida kliniska modeller som kan implementeras direkt efter förlossningen kan överväga att inkludera dessa variabler för att identifiera kvinnor med hög risk att drabbas av postpartumdepression för att främja individualiserade uppföljningar och kostnadseffektivitet.

Kallak, T. K., Bränn, E., Fransson, E., Johansson, Å., Lager, S., Comasco, E., Lyle, R., & Skalkidou, A. (2021). DNA methylation in cord blood in association with prenatal depressive symptoms. Clinical epigenetics, 13(1), 78.

Prenatala symptom på depression (PND) och ångest påverkar upp till var tredje graviditet. Barn till mödrar med psykiska problem löper större risk för att få utvecklingsproblem, möjligen genom epigenetiska mekanismer tillsammans med andra faktorer som genetiska och miljömässiga. Vi undersökte DNA-metylering i navelsträngsblod i förhållande till PND, med hänsyn till tidigare erfarenhet  av depression, komorbiditet med ångest och selektiv serotoninåterupptagshämmare (SSRI), och stratifierade efter barnets kön. Mödrar (N = 373) fyllde prospektivt ut webbaserade frågeformulär om humörsymtom och SSRI-användning under graviditeten. Blod från placentan samlades in vid födseln och DNA-metylering mättes med Illumina MethylationEPIC-array vid 850 000 CpG-platser i hela genomet. Differentierade metylerade regioner identifierades med Kruskal-Wallis-test, och Benjamini-Hochberg-justerade p-värden <0,05 ansågs vara signifikanta. Ingen differentiell DNA-metylering var associerad med enbart PND; emellertid observerades differentiell DNA-metylering hos barn som exponerades för komorbid PND med ångestsymtom jämfört med friska kontroller i ABCF1 (log tvåfaldig förändring - 0,2), men inte efter stratifiering efter barnets kön. DNA-metylering hos barn som exponerats för PND utan SSRI-behandling och friska kontroller skilde sig åt i jämförelse med SSRI-exponerade barn på flera ställen och regioner, bland vilka hypometylering observerades i CpG i promotorregionen för CRBN (log2 gånger förändring - 0,57), involverad i hjärnans utveckling och hypermetylering i MDFIC (log2 gånger förändring 0,45), associerad med glukokortikoid stressrespons. Även om det inte är möjligt att avgöra om dessa metyleringsskillnader beror på SSRI-behandlingen i sig eller på mer allvarlig depression, bidrar våra resultat till befintlig kunskap att det kan ha olika biologiska konsekvenser för barnet beroende på om moderns PND behandlades med SSRI eller inte.

Astor, K., Lindskog, M., Forssman, L., Kenward, B., Fransson, M., Skalkidou, A., Tharner, A., Cassé, J., & Gredebäck, G. (2020). Social and emotional contexts predict the development of gaze following in early infancy. Royal Society open science, 7(9):201178

Utvecklingen av följande med blicken börjar i tidig barndom och grunden för dess utveckling har varit under tung debatt. Med hjälp av en longitudinell design (N = 118) visar vi att anknytningskvaliteten förutsäger individuella skillnader i blicken efter sex månaders ålder och att moderns förlossningsdepression prognoserar ett senare följande med blicken, vid 10 månader. Dessutom rapporterar vi longitudinell stabilitet i följande med blicken från 6 till 10 månader. En hel banmodell (bestående av anknytning, moderns depression och barents följande med blicken från sex månader) stod för en varians på 21% av följandet med blicken vid 10 månaders ålder. Dessa resultat föreslår en erfarenhetsberoende utveckling av följandet med blicken, drivet av spädbarnets egen motivation att interagera och engagera sig med andra (det sociala första perspektivet).

Asif, S., Mulic-Lutvica, A., Axfors, C., Eckerdal, P., Iliadis, S. I., Fransson, E. and Skalkidou, A. (2020) Severe obstetric lacerations associated with postpartum depression among women with low resilience - a Swedish birth cohort study. BJOG 127(11).

MÅL: Kvinnors nivåer av motståndskraft och attityder till perineala sprickor varierar kraftigt. Vissa kvinnor ser det som en del av födelseprocessen, medan andra reagerar med ilska, deprimerat humör eller till och med självskadetankar. En tidigare studie har rapporterat en ökad risk för postpartumdepressiva (PPD) symtom hos kvinnor med svåra perineala sår. Syftet med denna studie var att bedöma sambandet mellan allvarlig obstetrisk perineal sårbildning och PPD. Ett sekundärt mål var att bedöma detta samband bland kvinnor med låg motståndskraft. DESIGN: Kapslad kohortstudie. INSTÄLLNING: Uppsala, Sverige. PROVTAGNING: Vaginalt förlösta kvinnor med enkelbörd graviditet (n = 2990). METODER: Den huvudsakliga exponeringen var obstetrisk perineal sårbildning. Motståndskraft bedömdes under graviditetsvecka 32 med den svenska versionen av Sense of Coherence Scale (SOC-29). En digital acyklisk graf (DAG) användes för att identifiera möjliga förväxlingsfaktorer och mediatorer. Logistisk regression användes för att uppskatta oddskvoten och 95% konfidensintervall. En delanalys genomfördes efter att kvinnor med normal eller hög motståndskraft uteslutits. HUVUDSAKLIGT UTFALLSMÅTT: Postpartumdepression, värderat med hjälp av DSRS (Depression Self-Reporting Scale), avslutat vid sex veckor efter förlossningen. RESULTAT: Det fanns inget signifikant samband mellan allvarliga obstetriska perineala sårbildningar och PPD sex veckor efter förlossningen. Emellertid hittades en signifikant koppling mellan svår sårbildning och PPD hos kvinnor med låg motståndskraft (OR = 4,8 95% KI = 1,2-20), vilken kvarstod även efter att ha justerat för förväxlingsfaktorer. SLUTSATS: Hälso- och sjukvårdspersonal kan behöva identifiera kvinnor med låg motståndskraft, eftersom de löper större risk för att utveckla PPD efter svåra sprickor vid förlossningen. 

Edvinsson, A., Hoyer, A., Hansson, M., Kallak, T. K., Sundstrom-Poromaa, I., Skalkidou, A., Lager, S. (2020) Placental glucocorticoid receptors are not affected by maternal depression or SSRI treatment. Ups J Med Sci. 1-7

Bakgrund: Prenatal depression är vanligt, med en uppskattning att upp till en av fem gravida kvinnor lider av depressiva symtom. Moderns depression är associerad med dåliga graviditetsutfall som för tidig födsel och låg födelsevikt. Sådana utfall påverkar möjligen avkommans utveckling. Tidigare studier tyder på att moderkakans RNA-nivåer av glukokortikoidreceptorn förändras av moderns depression eller ångest; sådan stress kan ha olika påverkan på placentan hos manliga och kvinnliga foster. Det är emellertid okänt om proteinnivåerna och aktiviteten hos denna receptor dessutom påverkas av kvinnor med depressiva symtom eller som behandlas farmakologiskt för depression. Metoder: I denna studie undersökte vi om glukokortikoidreceptorn (NR3C1) i moderkakan påverkas av moderns depression och/eller selektiv serotoninåterupptagshämmande behandling (SSRI). Placentor från 45 kvinnor med fullgångna enkelbörd-graviditeter analyserades med Western blot för att fastställa glukokortikoidreceptornivåer och genom DNA-bindningskapacitet för att mäta glukokortikoidreceptoraktivering. Resultat: Det fanns inga skillnader i nivåer av glukokortikoidreceptorn eller aktivitet mellan grupperna (kontroller, depressiva symtom och SSRI-behandling; n = 45). Likaså fanns det ingen skillnad i moderkakornas glukokortikoidreceptornivåer eller aktivitet beroende på fostrets kön. Slutsats: Moderns depression och SSRI-behandling påverkar inte glukokortikoidreceptorerna i moderkakan.

​Axfors, C., Bränn, E., Henriksson, HE., Hellgren, C., Kunovac Kallak, T., Fransson, E., Lager, S., 2, Iliadis SI.,, Sylvén S., Papadopoulos FC., Ekselius L., Sundström-Poromaa I., Skalkidou A. (2019) Cohort Profile: The Biology, Affect, Stress, Imaging and Cognition (Basic) Study on Perinatal Depression in a Population-Based Swedish Cohort.  BMJ Open 9, no. 10.

SYFTE: Med den befolkningsbaserade (BASIC)-kohorten syftar vi till att undersöka de biopsykosociala etiologiska processerna som är involverade i förlossningsdepression (PND) och att identifiera dess prediktorer för att förbättra tidig upptäckt.

DELTAGARE: Från september 2009 till november 2018 har BASIC-studien vid Uppsala universitetssjukhus, Sverige, registrerat 5492 kvinnor, 6478 graviditeter, varav 46,3% förstagångsgraviditeter och med en genomsnittlig ålder på 31,5 år. Efter inkludering runt graviditetsvecka 16-18, följdes deltagarna upp med datainsamlingspunkter omkring graviditetsvecka 32, vid förlossningen, samt tre gånger efter förlossningen: efter 6 veckor, 6 månader och 1 år. Vid den sista uppföljningen var fortfarande 70,8% kvar i kohorten.

RESULTAT TILLS NU: Utöver internetbaserade undersökningar med självrapporteringsinstrument, bidrog deltagarna med biologiska prover, till exempel blodprover (maternella och från navelsträng), biopsier (navelsträng och placenta) och mikrobiota prover. Ett kapslat fall-kontroll-delprov ingick också i kognitiva och emotionella tester, hjärtfrekvensvariabilitetstester och bioimpedanstester. Delprojekt har identifierat olika korrelat av PND av psykologiskt och obstetriskt ursprung utöver faktorer i hypotalamus-hypofys-binjureaxeln och immunsystemet.

FRAMTIDSPLANER: Parallellt med slutförandet av datainsamlingen (slutliga uppföljningar i november 2019) analyseras BASIC-studiedata för närvarande i flera delprojekt. Sedan 2012 genomför vi en pågående uppföljningsstudie på deltagarna och deras barn upp till 6 år (U-BIRTH). Forskare som är intresserade av samarbete kan kontakta professor Alkistis Skalkidou (korresponderande författare) med deras begäran att övervägas av BASIC studiestyrkommitté.

​Petursdottir Maack, H., Skalkidou, A., Sjoholm, A., Eurenius-Orre, K., Mulic-Lutvica, A., Wikstrom, A. K., Sundstrom Poromaa, I. (2019) Maternal body mass index moderates antenatal depression effects on infant birthweight. Sci Rep. 9(1):6213.

Fetma och depression är två vanliga medicinska problem som gravida kvinnor upplever vid förlossning. Övervikt och fetma i början av graviditeten och överdriven viktökning under graviditeten är oberoende förklarande variabler för fostrets födelsevikt och oberoende riskfaktorer för att föda ett barn för stort för graviditetsåldern (LGA). Effekten av komorbid depression har emellertid fått lite uppmärksamhet. Denna studie syftade till att undersöka om moderns kroppsmasseindex (BMI) under tidig graviditet dämpar effekterna på födelsevikt hos spädbarn. 3965 gravida kvinnor deltog i denna longitudinella kohortstudie, där fall (n = 178) hade Edinburgh Postnatal Depression Scale (EPDS) -poäng ≥ 17 under graviditetsvecka 17 eller 32, och återstående kvinnor (n = 3787) användes som kontroller. Påverkan av moderns BMI och förlossningsdepressiva symtom på standardiserad födelsevikt utvärderades genom analys av kovarians, med justering för relevanta förväxlingsfaktorer. Deprimerade kvinnor med BMI 25,0 kg/m2 eller mer födde spädbarn med signifikant större standardiserad födelsevikt än icke-deprimerade överviktiga kvinnor, medan det motsatta mönstret noterades hos kvinnor med normalvikt (BMI genom prenatala depressiva symtom-interaktioner; F (1 3839) = 6,32; p = 0,012). Den ökade födelsevikten hos kvinnor med både övervikt och depressiva symtom förklarades inte av ökad viktökning under graviditeten. Moderns BMI i början av graviditeten verkar påverka sambandet mellan förlossningsdepressiva symptom och spädbarnets födelsevikt, men i motsatta riktningar beroende på om gravida kvinnor har normal vikt eller övervikt. Ytterligare studier behövs för att bekräfta vårt resultat.

​Breedh, J., Comasco, E., Hellgren, C., Papadopoulos, F. C., Skalkidou, A., Poromaa, I. S. (2019) Hypothalamic-pituitary-adrenal axis responsiveness, startle response, and sensorimotor gating in late pregnancy. Psychoneuroendocrinology. 106:1-8.

Under graviditeten genomgår hypotalamus-hypofys-binjureaxeln (HPA), den huvudsakliga regulatorn för stressresponsen, dramatiska förändringar. Den akustiska startle-reflexen (ASR) och prepulshämningen (PPI) för startle-reflexen är neurofysiologiska forskningsverktyg och objektiva mått på individens svar på ett känslomässigt sammanhang eller stressor. ASR och PPI påverkas av psykiatriska sjukdomar som kännetecknas av ångestsymtom och är känsliga för kortisol. Därför kan ASR och PPI användas för att undersöka effekterna av graviditetsinducerade endokrina förändringar och deras tillskott till affektiva störningar. Den aktuella studien försökte undersöka sambandet mellan mått på HPA-axelns responsivitet, startle-reflexens reaktivitet och sensorimotorisk gating under graviditeten som hittills är okänt. Den ögonblickliga komponenten i ASR, och dess prepulshämning, mättes hos 107 gravida kvinnor i slutet av tredje trimestern. Salivprover samlades in för att bedöma kortisoluppvakningsresponsen (CAR), ett mått på HPA-axelns aktivitet. Blodprover togs för att mäta serumnivåer av kortisol, kortison samt förhållandet mellan kortison och kortisol. Pågående ångestsyndrom, sömntid, rökning och ålder beaktades som potentiella förväxlingsfaktorer i de statistiska analyserna. CAR-reaktivitet, uppmätt som area under kurvan (AUC) och över baslinjen, var positivt associerat med startle-magnitud vid baslinjen [Cohens d = 0,27; F (1, 105) = 4,99; p = 0,028 och Cohens d = 0,30; F (1, 105) = 6,25; p = 0,014 respektive] såväl som PPI vid 86 dB [Cohens d = 0,29; F (1, 105) = 5,93; p = 0,017; och Cohens d = 0,34; F (1, 105) = 8,38; p = 0,005 respektive]. Den observerade positiva korrelationen mellan startle-magnitud hos gravida kvinnor och större ökning av kortisol under uppvakningsresponsen kan tolkas som ökad neurofysiologisk reaktivitet, troligtvis associerad med dysreglering av stressystemet.
 

Skalkidou, A., Poromaa, I. S., Iliadis, S. I., Huizink, A. C., Hellgren, C., Freyhult, E., Comasco, E. (2019). Stress-related genetic polymorphisms in association with peripartum depression symptoms and stress hormones: A longitudinal population-based study. Psychoneuroendocrinology 103:296-305

Individuella skillnader i stressystemets responsivitet på hormonella förändringar under graviditeten och postpartumperioden gör vissa kvinnor mer mottagliga för depression. Denna studie syftade till att undersöka förlossningsdepression och stresshormoner i förhållande till stressrelaterade genotyper. Edinburgh Postnatal Depression Scale användes för att bedöma depressiva symtom under peripartumperioden i ett urval av 1629 kvinnor, följt från graviditetsvecka 17 till 6 månader efter förlossningen. Genotyper av 94 haplotyp-märkta enbaspolymorfier (SNP) i 16 gener hos hypotalamus-hypofys-binjureaxelns bana analyserades och data om psykosociala och demografiska faktorer samlades in. I delstudier analyserades kortisoluppvakningsresponsen från saliv under graviditetsveckorna 35-39, kortisolnivåer i kvällssalivet under graviditetsvecka 36 och 6 veckor postpartum samt kortisol- och kortisonnivåer i blodet under graviditetsveckorna 35-39. Kärnassociationsstester på SNP-uppsättningar utfördes på gennivå med beaktande av psykosociala och demografiska faktorer, följt av post-hoc-analyser av SNP:er hos signifikanta gener. Statistiskt signifikanta resultat på 0,05 p-nivån inkluderade SNP:er i hydroxysteroid 11-beta dehydrogenas 1 (HSD11B1)-genen i förhållande till självskattade depressionspoäng vid sex veckor postpartum bland alla deltagare, och serpinfamilj A medlem 6 (SERPINA6)-genen vid samma tidpunkt bland kvinnor med de novo-debut av postpartumdepression. SNP:er i dessa gener är också associerade med stresshormonnivåer under graviditeten. Den aktuella studien tillför kunskap till den neurobiologiska grunden för förlossningsdepression genom att systematiskt värdera SNP:er i stressreglerande gener och stresshormonnivåer i ett populationsbaserat urval av kvinnor.

Bränn, E., Edvinsson, Å., Rostedt Punga, A., Sundström-Poromaa, I., Skalkidou, A. (2019) Inflammatory and anti-inflammatory markers in plasma: from late pregnancy to early postpartum. Sci Rep. 9(1):1863

​Under graviditeten genomgår kvinnans kropp enorma förändringar i immunsystemets anpassning. De immunologiska förändringar som uppstår under graviditeten kan delvis förklaras av förändringar i hormonnivåerna. Dessutom går många autoimmuna sjukdomar i remission under graviditeten, bara för att blossa upp igen tidigt efter förlossningen. Trots att dessa viktiga förändringar av ett antal autoimmuna störningar sker i det kliniska förloppet har förvånansvärt lite gjorts för att undersöka de inflammatoriska profilförändringarna under graviditeten och postpartumperioden. Således var syftet med denna studie att beskriva hur inflammatoriska och antiinflammatoriska markörer förändras från sen graviditet till tidig postpartumperiod, genom en multiplex analys bestående av både välkända såväl som outforskade proteiner. 290 kvinnor inkluderades i denna studie och donerade totalt 312 blodprover; 198 i sen graviditet (~ graviditetsvecka 38) och 114 i postpartumperioden (~ 8 veckor efter förlossningen). Blodplasmaproverna analyserades för 92 immunsystemrelaterade proteinmarkörer med hjälp av Proseek Multiplex Inflammation I-panelen, en högkänslighetsanalys baserad på Proximity Extension Assay (PEA)-teknologi. 56 inflammatoriska och antiinflammatoriska markörer skilde sig signifikant mellan graviditet och postpartum, varav 50 överlevde korrigeringar för multipla jämförelser. Av dessa 50 markörer, minskade 41 från graviditet till postpartum, medan de återstående 9 ökade under postpartumperioden. Topp-fem-markörerna med den största minskningen under postpartumperioden var leukemihämmande faktorreceptor (LIF-R), latensassocierad peptidtransformerande tillväxtfaktor beta-1 (LAP TGF-beta-1), CC-motiv kemokin 28 (CCL28), Oncostatin M (OSM) och fibroblasttillväxtfaktor 21 (FGF21). Topp-tre-markörer som ökade under postpartumperioden var tumörnekrosfaktor ligand superfamily member 11 (TRANCE), tumörnekrosfaktor ligand superfamily member 12 (TWEAK) och C-C motiv kemokin/eotaxin (CCL11). Denna studie visade att majoriteten av markörerna minskade från graviditet till postpartum, och endast ett fåtal ökade. Flera av topp-proteinerna som var högre under graviditeten än postpartumperioden har antiinflammatoriska och immunmodulerande egenskaper som främjar graviditetens utveckling. Dessa resultat återspeglar tydligt den enorma förändringen i immunsystemet under graviditeten och övergången till postpartumperioden.

​Wikman, A., Axfors, C., Iliadis, S. I., Cox, J., Fransson, E., Skalkidou, A. (2019) Characteristics of women with different perinatal depression trajectories. J Neurosci Res.

Förlossningsdepression (PND), en vanlig psykisk störning med en prevalens på över 10%, är förknippat med långvariga hälsorisker för både mödrar och avkommor. Denna studie syftade till att beskriva karaktäristika relaterade till bakgrund och livsstil, graviditet, förlossning och postpartum av olika PND-banor definierade enligt debut av depressiva symtom. Deltagarna togs från en stor befolkningsbaserad kohortstudie i Uppsala, Sverige (n = 2466). Fem bangrupper av depressiva symptom skapades med användning av Edinburgh Postnatal Depression Scale ≥13 (graviditet) eller ≥12 poäng (postpartum): (a) frisk (60,6%), (b) graviditetsdepression (8,5%), (c) tidig debut postpartum (10,9%), (d) sen debut postpartum (5,4%) och (e) kronisk depression (14,6%). I multinomiala logistiska regressioner testades sambandet mellan banorna och de inkluderade egenskaperna testades med den friska banan som referens. Bakgrundskaraktäristika (yngre ålder, lägre utbildningsnivå, arbetslöshet) var främst förknippade med graviditetsdepression och kronisk depression. Karaktäristika associerade med alla PND-banor var rökning före graviditeten, migrän, premenstruella humörsymptom, våld i nära relation, interpersonellt trauma, negativa förlossningsförväntningar, illamående under graviditeten och symfysiolys. Nulliparitet, instrumentell förlossning eller en negativ förlossningsupplevelse var associerat med tidig debut av postpartumdepression. Postpartumfaktorer (t.ex. infantil kolik, sömnbrist, lågt partnerstöd och anknytningsvårigheter) var associerade med tidig och sen debut postpartum tillsammans med kronisk depression. Resultaten tyder på att olika PND-banor har olika egenskaper, som kan användas för att skapa individualiserade behandlingsalternativ. För att hitta de mest förutsägbara egenskaperna för olika PND-banor är studier med ännu större och mer varierande prover motiverade.

Cato, K., Sylven, S. M., Georgakis, M. K., Kollia, N., Rubertsson, C., Skalkidou, A. Antenatal depressive symptoms and early initiation of breastfeeding in association with exclusive breastfeeding six weeks postpartum: a longitudinal population-based study.BMC Pregnancy Childbirth. 19(1):49

BAKGRUND: Depressiva symtom påverkar amningstiden negativt, medan tidig amningsstart efter födseln ökar chanserna för en längre amningsperiod. Vårt mål var att undersöka samspelet mellan depressiva symtom under graviditeten och sent inledande av det första amningstillfället samt deras effekt på exklusivt ammande sex veckor efter förlossningen.

METODER: I en longitudinell studiedesign besvarades webbfrågeformulär inklusive demografiska data, amningsinformation och Edinburgh Postnatal Depression Scale (EPDS) av 1217 kvinnor under graviditetsveckorna 17-20, 32 och/eller sex veckor efter förlossningen. En multivariabel logistisk regressionsmodell användes för att uppskatta effekterna av depressiva symtom under graviditeten och tidpunkten för det första amningstillfället på exklusivt ammande sex veckor efter förlossningen.

RESULTAT: Exklusivt ammande sex veckor efter förlossningen rapporterades av 77% av kvinnorna. Depressiva symtom under graviditeten (EPDS> 13); (OR: 1,93 [1.28-2.91]) och icke-genomförd amning inom två timmar efter födseln (OR: 2.61 [1.80-3.78]), var båda associerade med icke-exklusivt ammande sex veckor efter förlossningen efter justering för identifierade förväxlingsfaktorer. Den kombinerade exponeringen för depressiva symtom under graviditeten och sent inledande av amning var associerat med en nästan fyra gånger högre sannolikhet för icke-exklusiv amning sex veckor efter förlossningen.

SLUTSATSER: Kvinnor som rapporterar depressiva symtom under graviditeten verkar vara mer utsatta för konsekvenserna av en uppskjuten första amningssession på varaktigheten för exklusivt ammande. Följaktligen kan kvinnor som upplever depressiva symtom dra nytta av riktat amningsstöd under de första timmarna efter födseln.

Eckerdal, P., Kollia, N., Karlsson, L., Skoog-Svanberg, A., Wikstrom, A. K., Hogberg, U., Skalkidou, A. (2019). Epidural Analgesia During Childbirth and Postpartum Depressive Symptoms: A Population-Based Longitudinal Cohort Study. Anesth Analg.

BAKGRUND: Allvarlig smärta har kopplats till depression, vilket väcker frågan om epidural analgesi (EDA) under förlossningen är förknippat med en minskad risk för postpartumdepression (PPD). Denna association har utforskats tidigare, men studierna begränsades av små provstorlekar och oförmågan att kontrollera för relevanta förväxlingsfaktorer. Denna studie syftade till att undersöka sambandet mellan administrering av EDA och utvecklingen av PPD efter justering för sociodemografiska, psykosociala och obstetriska variabler.

METODER: Data hämtades från projektet Biology, Affect, Stress, Imaging and Cognition (BASIC) (2009-2017), en befolkningsbaserad longitudinell kohortstudie av gravida kvinnor genomförd vid Akademiska sjukhuset i Uppsala, Sverige. Utfallet var PPD 6 veckor efter förlossningen, definierat som  ≥12 poäng på Edinburgh Postnatal Depression Scale (EPDS). Information samlades in genom sjukjournaler samt självrapporterade webbaserade frågeformulär under graviditeten och  6 veckor efter förlossningen. Endast förstföderskor med spontan förlossningsstart inkluderades (n = 1503). Sambandet mellan EDA och PPD undersöktes i multivariabla logistiska regressionsmodeller, justerade för sociodemografiska, psykosociala och obstetriska variabler. Resultaten presenteras som oddskvoter (ORs) med 95% konfidensintervall (KI).

RESULTAT: Av de 1503 kvinnor som ingick i analysen rapporterade 800 (53%) användning av EDA under förlossningen. PPD vid 6 veckor efter förlossningen fanns hos 193 (13%) kvinnor. EDA var inte associerat med högre risk för PPD 6 veckor efter förlossningen efter justering för misstänkta förväxlingsfaktorer (ålder, rädsla för förlossning, depressiva symtom på förlossningen; justerad OR [aOR] = 1,22; 95% KI, 0,87-1,72).

SLUTSATSER: EDA var inte associerat med risk för PPD 6 veckor efter förlossningen efter justering för sociodemografiska, psykosociala och obstetriska variabler. Dessa resultat utesluter dock inte en potentiell koppling mellan PPD och förlossningssmärta eller andra aspekter av EDA som inte undersöktes i denna studie.

Henriksson, HE., Malavaki, C., Bränn, E., Drainas, V., Lager, S., Iliadis, SI., Papadopoulos, FC., Sundström Poromaa, I., Chrousos, GP., Klapa, MI., Skalkidou, A. (2019) Blood plasma metabolic profiling of pregnant women with antenatal depressive symptoms. Transl Psychiatry. 2019 Aug 23;9(1):204.

Antenatal depression drabbar ~ 9-19% av gravida kvinnor och kan orsaka ihållande negativa påföljder på både mor och barn. Det finns ett behov av en djupare förståelse av antenatala depressionsmekanismer samt utveckling av verktyg för pålitlig diagnosering och tidig identifiering av kvinnor med hög risk att drabbas. Eftersom användning av icke-målriktad blodmetabolomik vid undersökningar av psykiatriska och neurologiska sjukdomar har ökat avsevärt, var huvudsyftet med denna studie att undersöka huruvida icke-målriktad gaskromatografi-masspektrometri (GC-MS) plasmametabolomik hos 45 kvinnor i sen graviditet, bosatta i Uppsala, Sverige, kunde indikera metaboliska skillnader mellan kvinnor med och utan depressiva symtom. Dessutom undersöktes säsongsmässiga skillnader i metaboliska profiler. När man jämförde fallen med kontrollera, oberoende av säsong, observerades inga skillnader. Emellertid observerades säsongsmässiga skillnader i metaboliska profiler hos kontrollernasd prover, vilket tyder på en gynnsam kardiometabolisk profil på sommaren jämfört med vintern, vilket indikeras av lägre koncentrering av glukos och sockersyra samt laktat-till-pyruvat-kvot och högre förekomst av arginin och fosfat. Liknande skillnader identifierades hos fall och kontroller med sommargraviditeter, vilket indikerar ett samband mellan en stressad ämnesomsättning och depressiva symtom. Inga depressionsspecifika skillnader var uppenbara bland deprimerade och icke-deprimerade kvinnor med vintergraviditeter; detta kan hänföras till en redan stressad ämnesomsättning på grund av levnadsförhållandena under vintern. Våra resultat ger nya insikter till patofysiologin om förlossningsdepression, och motiverar ytterligare undersökning av användandet av metabolomik på graviditetsdepression i större kohorter.

​Henriksson, HE., White, RA., Iliadis, SI., Fransson, E., Papadopoulos, FC., Sundström-Poromaa, I., Skalkidou, A. (2019) Spring peaks and autumn troughs identified in peripheral inflammatory markers during the peripartum period. Sci Rep. 9(1):15328

Säsongsvariationer har nyligen beskrivits i biomarkörer, celltyper och genuttryck som är associerade med immunsystemet, men hittills har inga studier på kvinnor under peripartumperioden utförts. Det är anmärkningsvärt att graviditetskomplikationer och utfall, liksom autoimmuna sjukdomar, också har rapporterats uppvisa säsongsvariationer. Vi rapporterar här ett tydligt säsongsmönster för 23 inflammatoriska markörer, analyserade med hjälp av proximity-extension assay-teknologi, hos gravida kvinnor. De inflammatoriska markörerna toppade vanligtvis på våren och låg som lägst på hösten. Under postpartumperioden fann vi säsongsvariationer i en inflammatorisk markör, nämligen monocytkemotaktiskt protein 4 (MCP-4). Våra resultat tyder på att säsongsvariationer i perifera inflammatoriska markörer endast observeras under graviditeten. Resultaten av denna studie kan vara värdefulla för yrkesverksamma inom immunologi-relaterade områden och ge insikt för förståelsen av obstetriska komplikationer.